schnuckii

ÅHHH. När får man gå och lägga sig? Den här kvällen suger. Jag har antagligen ingen att hänga med här hemma. Den jag trodde skulle vara hemma ska på stans största fest med mitt ex. Min hemliga förälskelse ska också dit. Och jag har ju inte gjort några planer. ÅHHH.

Jag fortsätter med nya helt FANTASTISKA system för allt ifrån känslor till tvätt. Och jag kan inte förstå att jag har ju verkligen ingen insikt, jag förstår inte då att de nya systemen precis som de gamla kommer att falla.

Men iaf, saker sen sist;
Jag har slutat med kaffe. Helt.
Jag har slutat bita på naglarna.
Jag har bestämt mig för att sluta röka.
Jag har planerat min nästa sommar och hur den ska spenderas.

SÅ, där tänker jag att oj vad bra att jag planerar saker. Men i själva verket är det min hyperaktivitet som spökar och får mig att göra tusen nya saker hela tiden. Och är det bra saker, så tänker jag ju att det är bra av mig. När jag borde göra lugna och sakliga beslut.

Tokig.

Var och kollade upp concertan hos sjuksköterskan. Hon kollade blodtryck och sånt. Och frågade om mina biverkningar och var helt orolig över att jag fått minskad aptit, med tanke på att jag tidigare sagt att jag ibland glömmer äta.
Och sedan ville hon väga mig. Och jag sa att det var ju knappast någon fara om jag gick ner i vikt, för jag är ju överviktig. Men det sa hon att det var jag inte alls.
När jag kom hem kollade jag upp mitt BMI, jag har 10 kg övervikt. Jag förstår inte varför sjuksköterskan sa så?
Jag mår bra i min kropp, det har tagit tid, men jag mår bra! Men nu börjar tankar på att jag kanske borde gå ner i vikt. Och jag bara tänker, för vems skull?
För att det förväntas att jag går ner i vikt av concerta?
ÅHHHH, jag vet inte!

Det är alltid så himla svårt att förklara och berätta om vad som hänt sedan sist.
Det känns som om jag går igenom alla tänkbara känslor i flera omgånger under en dag.
Men iaf, drack litelite alkohol, två glas bål var det exakt.
I lördags på ett kalas. Sedan drog till vän och skulle sova, men jag vaknade klockan 3 på natten, trots sömntablett och allt. Och sedan somnade jag inte om.

Drar slutsatsen att concerta och alkohol är förevigt förbjudet. Vilket känns skönt, eftersom jag jag har ett sådant komplicerat förhållande till alkohol som det är..

Förra veckan var det ju flera anhörigmöten. Den här veckan får jag se, hade hemskt gärna gått ikväll, men ska jobba. Tror det får bli imorgon istället. Eller söndag. Och söndag borde det vara.

Mat jo.. Mellanmålsgrejen är jättebra! Min energinivå är mer stabil, jag behöver inte sjuka mängder lunch, middag osv. Utan det blir mer balanserat tror jag. Bra skit.

Snart ska jag till öppenpsyk och sjuksköterskan där, åh det känns nervöst idag. Jag vet inte varför..
Skrev en uppmuntringslapp till mig själv igårkväll.
"Godmorgon Sandra! Du ska inte till skolan idag, utan till psyk 9.30. Ta med kalendern. Och ta ett djupt andetag och mellis med dig!"

Kanske inte så uppmuntrande dock, men om jag känner mig stressig på kvällen så brukar jag behöva en liten påminnare om vad jag ska göra osv. Och ett litet godmorgon. Lappen tejpar jag fast på bordet btw, så den sitter där jag oftast sitter och äter frukost.

Jag tror att det som blir jobbigt idag är att sitta och bli bedömd. Nu har jag ju ätit medicinen si och så länge hur känns det? Och så känns det som att allting jag gör kommer att antecknas. (Pat har idag inte tvättat håret och gungar på stolen?)

På min kompis skrev de en gång; "Patienten idag inte så spänstig".

Men okej, nu höjer vi dosen tror jag. CONCERTA nästa steg, hej..

Jag fick gå ifrån skolan igår och sjukanmäla mig från jobbet.
Jag fick den där äckliga ångesten igen. BLÄ. Men jag tycker att jag hanterade den okej i alla fall, jag kom hem, pratade inte med någon. Gick och hämtade en av mina kattungar; tog med honom ut och hängde där. En liten varm kattunge innanför jackan är helande! En liten liten en, som ju behöver mig.

Sedan sov jag i 3-4 timmar. Och vaknade och mådde bättre.

Jag hade hoppats att biverkningen från concertan i form av ångest skulle försvinna snart. Men det verkar inte så. Kände förövrigt min första verkan av concerta häromdagen, helt plötsligt kom ett lugn över mig. Och jag kände mig klarare på något sätt, jag hoppas verkligen det är så det kommer att kännas!

Hej jag heter Sandra.
-Hej sandra.
Och jag har en pappa som är alkoholist och en lillasyster som tar droger.

Sådär kan en runda börja på ett möte med anhöriga till alkoholister. Det låter lite lökigt med det där att alla svarar hej sandra, men man vänjer sig.
Jag var på ett möte i förrgår, det var helt fantastiskt och jag kunde sova utan sömntablett och fick ett märkligt lugn i kroppen. Sedan var jag på ett möte igår och jag var bara glad. Jag berättade om jobbiga saker, men lyckades som hitta något positivt emellanåt.

Det finns jättemycket olika anhöriggrupper och träffar och jag hoppas ju inte att alla ska behöva dom, men jag hoppas att alla som behöver det hittar dit!

Själv går jag på Nar-anon och Al-anon, anhöriga till narkotika och/eller alkoholberoende.

Min medicin börjar verka! Alltså concertan då. Jag blir lite lugnare efter ungefär en halvtimme efter jag tagit den. Aptitproblemet är kvar (sitter här och har precis lyckas pressa ner lite gröt, efter många om och men). Men ångesten och oron verkar ha släppt ganska mycket. Kanske är concertan lösningen?

Åh jag tänker lösningar hela tiden och planeringar på det perfekta livet.
Det är nog dags att börja inse att det inte finns.

Jag tror att jag i perioder behöver al-anon och nar-anon. I andra perioder behöver jag nog strukturera upp i mitt liv, i andra perioder behöver jag nog mycket socialt umgänge. Jag ska nog försöka tänka så framöver, att det finns ju inget magiskt trick för mig.
Mitt kaos är ju alltid kvar. Min adhd försvinner inte bara så.. 

Idag har jag kommit ut som ADHD:are ett antal gånger. Nu kan nog omöjligt folk i klassen ha missat det. Känns bra. Men läskigt, det känns som om folk tycker så himla mycket. Jag får ifrågasättande av hur jag fick min diagnos och även varför jag valt att medicinera. Det är tur för folk att jag gillar att diskutera och har noll integritet.

Ikväll ska jag på Al-anon möte. Dvs möta för anhöriga till alkoholister. (eller beroende tror jag de säger, men äsch).
Det finns 4 olika Al-anon-grupper här, det känns fint. Det blir första gången för mig i den här lokalen och i den bär gruppen. Men jag har en känsla av att jag kommer att bli välkomnad. I såna här gruppen blir man just det; välkomnad. Oftast inte med ord men med en känsla av att man liksom hör till. Det känns självklart att just jag är där även när det varit första gången i grupper.

Och det där med illamående ja.. Igår kväll kunde jag inte sova. Tog insomningstablett men ingen sömn kom. Kanske måste jag försöka varva ner mycket mer innan jag tar den. Rädd vart jag i alla fall och sen kom illamåendet.
Kämpar i mig den jävla frukosten varje morgon. Jag är less på att ha konstig aptit.

Jag har tappat bort min kalender, men trodde att jag skulle klara av planering ändå. Det gör jag inte.
Och jag vågar knappt erkänna för mig själv att jag har tappat bort den.

Det är stormöte här om en stund. Jag tycker det är sjukt jobbigt, de brukar ta en bra stund.

Ångesten igår lättade. Men lugnande men framförallt med en vila.
Idag har jag haft redovisning. Jag är nöjd och fick visst mvg på arbetet också. Jag skrev mitt arbete om en bok "Fråga Alice". Den är tydligen vanlig att läsa i skolan på högstadiet, men den fungerade utmärkt att skriva en recension och analys av.

Läraren hade skrivit att det var bra att jag använt mina egna erfarenheter i arbetet. Jag tänker att något gott lär väl komma ur dåliga upplevelser i livet, så jag får väl försöka använda mig av det så mycket som möjligt.
Men det känns som om allt vi pratar om personligen angår mig. Funktionshinder (jag jobbar ju som pers.ass och ledsagare och ADHD är ju ett neuropsykatriskt funktionshinder), olika förvaltningar inom kommunen (har mycket erfarenhet av sockontakter), missbruk (ständigt i mina tankar).

Men det är väl bra ändå. Nu skrev jag iaf ihop ett arbete som skulle varit inne förra veckan. Jag skrev det på ingen tid alls och är absolut inte nöjd. Men så får det vara.

Nu lagar jag i alla fall mat. Kidneybönsburgare, bröd, grönsaker och klyftpotatis. Det blir gott. Och med min känsla för lagom (ehhhh) så blir de inte mindre än 4 såser till. Baba Ganousch, veganmajonnäs, veganhamburgerdressing och tomatsås.

Jag är stolt åtminstone och hoppas att faktiskt klara av resterande dag.

Var ute med till återvinningen. En promenad på ungefär 10 minuter. Nu svettas jag och känner mig helt svimfärdig. Lunchen jag åt för en stund sedan, vill jag bara spy upp. Vad är det som händer?

Jag kan inte ens beskriva hur jag mår. Jag vill bara sova bort hela dagen. Men det har jag ju inte tid med..
Jag som är expert på att göra upp planer för såna är stunder är bara helt väck just nu.
Det finns sätt. Jag tänker att jag bara ska göra saker i fin och lugn takt, jag hinner ju med allt om jag bara börjar. Men jag vet inte ens hur jag ska kunna ta mig till toaletten och kissa.

Fanfanfan, jag blir så otroligt jävla rädd.

Idag är en sån där dag.
Jag försöker förgäves äta regelbundet, men så fort något annat ploppar upp i huvudet glömmer jag det.

Idag skriver jag ikapp mina skolarbeten. Det jag kan göra på en timme är säkert beundransvärt, men det jag hade kunnat göra på 3 veckor med eftertanke osv, hade ju varit fantastiskt.
Jag kan ju redan dom här grejerna.

Det känns orättvist att plugga i den här jävla uppförsbacken!
Innan jag skriver nästa arbete är det till att äta lunch, gå ut med jättemycket återvinning, städa kattrummet och säga hejdå till bebisviktor. :/

BLÄ.

Ingen halsfluss nej.
Åh vad jag känner mig fånig. Men träffade i alla fall bästa läkaren. Inte sådär jobbigt fyrkantig som många läkare där är.

Ätit lunch nu. Jag lagade god mat, men det smakade verkligen inte gott. Jag mår illa. Jag har mått illa en hel del faktiskt. Men jag känner hela tiden att jag hittar på biverkningar. Så jag vet inte! Men concerta kan ju ge illamående så..

Mina sambos har förövrigt fått vila som fan sedan jag började skriva allt medicinfunderande här. Det är nog bra. Med tanke på att jag började få en viss dålig ovana att käka för mycket lugnande och sånt. Så känns det ju inte så bra att slänga mer medicin/knark-skit på dom.

Om en liten stund ska jag och mina 3 kattbebisar till veterinären. Jag är nervös, jag har en hel del att planera. Typ som hur jag ska transportera dom, kattburen är toktung!

Ringer socialen.
Det är ett helvete att få tag i folk och få hjälp. Och då är jag anhörig, vill inte ens veta hur det är om man är den som anmälningen/hjälpen/utredningen gäller.
Usch.

Oron slår i mig. Jag vill bara skrika och slå. Men sånt gör ju inte en duktig flicka heller?
Fanfanfan.
Mitt huvud exploderar.

Idag kommer en dom jag väntat på.

Det är så himla svårt med lagom nu.
Jag läser en massa om kost. Men jag börjar inse att det sista jag ska göra är att börja mixtra med min mat, med tanke på att mina värden är bra egentligen.. Och jag menar, det är inte så jävla lätt att ha superbra värden som vegan.

Föll igår för insomningstablett ändå. Hur fan har läkaren tänkt att jag ska kunna sluta med dom? Blä.

Frukost snart. Jag har ingen som helst hungerkänsla. Läskigt..
Jag tänker att jag ska äta mer på rutin, typ så mycket jag brukar.

Jag gäspar stort.
Och är samtidigt tokhyper.
Och har ju bestämt att inte äta insomningstablett när jag inte behöver gå upp tidigt nästa dag.
Jag väntar på hellahey, men hon kommer nog inte hem. Och Ester är på någon slags hajk.
Fan.

Jag vill inte gå och lägga mig. Det känns inte som att jag kan ligga skönt i min säng. Den känns knölig och jobbig, kall och varm.

Jag har ägnat kvällen åt att kolla upp massa saker som ju bara gör mig ledsen. Nazistsidor som lägger ut folks namn. Obehagliga jävlar! Usch.
Annars vet jag inte. Jag vet inte.. Jag ska ju till doktorn imorgon, jag är bara så jävla less på att inte må bra. Halsfluss på det här vore ju helt amazing.
Skäms dock, gör ju halsprov stup i kvarten där. Men jaja.

Nu går jag iaf mest runt planlöst. Önskar dock jag gick runt planlöst klädd så här;

http://www.youtube.com/watch?v=YTAhSJt_8x8



Be healthy!


Jag hoppar "ganja", marijuana dock.
Och lägger till lite socker.
Annars är jag nog till 100 % med.


"I don't eat no meat.
No dairy, no sweets.
Only ripe vegtables, fresh fruit and whole wheat.
I'm from the old school, my household smells like soul food, bro.
Curry falafel, barbequed tofu.
No fish, or none of dem candy bars.
No ciggarettes.
Only ganja, and fresh squeezed juice from oranges. "