Töm och glöm

Töm och glöm, ett av mina favorituttryck förut.
Nu har jag ju dock ingen snopp, men det säger en del ändå.
Töm och glöm. Bli alldeles för full och hoppa i ångesten dagen efter och skit i följderna.

Gör´t.

Klockan har visst redan blivit över 20.  Jag har inte orkat att laga middag. Borde duscha också, vet inte vad dagen imorgon har att erbjuda. Jag gissar på att jag blir väckt alldeles för tidigt med ett jobb som är alldeles för tråkigt.
Det gäller att ha rent hår i alla fall.

Jag måste beställa biljetter till Göteborg väldigt snart. Jag längtar..
Torsdagar är värst här jag saknar de älskade torsdagarna på Sticky. De har inte Sticky här.
De har varken Evelina, Sanna eller någon av de andra tjejerna, de har inte min familj (på gott OCH ont). de har inte min Nala här. De har inte mycket alls här faktiskt. De påstås att det är en helt lagom stad där allt finns nära.
Sure bacooon.

Niklas kommer hem vilken sekund som helst. Ska nog städa lite i köket och låtsas att jag varit duktig.



och det känns som jag gett allt jag kan ge, ändå har jag inte hittat vad jag letat efter

Sitter här med halsont, smått illamående och tusen papper framför mig.
Halsontet gjorde att jag inte kunde jobba på ett ställe utan fick byta.
Ska sätta mig och fylla i en skadeanmälan nu. Sedan alla timrapporter och hejochhå.

Jag är så obeskrivligt trött. Det är inte lätt att sova med hosta och oro inför nästa dag. Personlig assistent är ett ensamt jobb som inte alltid uppskattas. Milt sagt.

Tänker på Fanny som ligger på sjukhus nu. Jag tog inte magontet på allvar, men tur att de åkte och kollade upp det. Det blir bra.

Nu insåg jag att jag måste gå till bussen om en sisådär 35-40 minuter. Laga lunch och allt det där nu. Blö.




Att lära sig säga ja?

Idag vaknade jag som vanligt innan 9.
Det var i och för sig bara bra, för jag ska jobba idag på ett nytt ställe (trots att det här är min "lediga" helg).
Jag vet inte riktigt var busshållplatsen jag ska åka ifrån ligger. Jag vet vad bussen heter, men jag vet inte vad det heter där jag ska av och jag är väldigt dålig på att läsa och förstå min fina turistkarta (vart var jag när vi hade orientering?).
Det här känns så löjligt bekant. Det är det sjätte stället jag skickas till. Det är sjätte gången jag varit helt totalt vilse och stressad till max för att inte komma en minut för sent. Hittils har jag bara kommit för sent när de ringt för mig för sent på morgonen så att jag inte hunnit i tid för att jag inte har haft någon som helst möjlighet att planera.
Men annars, alltid i tid, alltid alltid ALLTID ordentligt och fint och bra.

Men vad hjälper det mig? Vad gör det för mig att jag känner att jag verkligen försöker mitt bästa?
Ingenting. Absolut ingenting. Om jag är på ställen med arbetskamrater får jag kanske beröm där av dom, fö de vet hur det är. För att jag försöker, är så trevlig som jag kan, försöker visa mig mänsklig, skapa band med allt och alla för att få en bättre relation. En bättre arbetsplats. Jag har än en gång visat att jag har social kompetens. Jag är bra på det, jag har lätt för att släppa på min personlighet och dela med mig av allt. Jag är ofta bra på folk.
Men gud, grattis Sandra?

Det är inte värt det. Jag jobbar röven av mig, anstränger mig till max.
Trots detta:
- Visar kontoret ingen som helst förståelse för om jag är orolig för något med mina brukare, de ger mig inte tillräcklig information, de "glömmer" bort att det inte får ringa när jag tex. var i Göteborg osv.
-  känner jag att jag inte kan någonting av det jag gör. Visst man ska lära sig och hejochhå. Men jag är inte säker på om jag vill lära mig allt, när brukare eller brukares närstående bara ger en skit
- Trots att jag alltid säger ja till allting, kan de inte fixa så jag får pusslat ihop till en heltid och inte bara jobba röven av mig en vecka för att sedan ha jättelite att göra någon vecka

Häromdagen ringde kontoret mig och det var den jättetrevliga falsettrösten som ringde. Hon frågade mig om jag kunde jobba igår, jag fick säga nej för att jag jobbade redan. (som vanligt har de ingen koll). Sedan sa hon att jag får lov att säga nej och att de skulle tycka om mig ändå och blablabla.
Jag måste klara att betala räkningar, hyra osv. Jag kan inte säga nej. Jag måste säga ja, gå upp bright and shiny och vara glad, positiv osv.

Jag har nu fasta timmar på 4 ställen. Lite timmar här, lite timmar där. Jag är så trött. Jag jobbar över hela Västerås känns det som, på min stadskarta är det små streck och grejs överallt.

Jag är personlig assistent sommaren ut, sedan ska jag kämpa för att få jobba med något jag vill.
Barn.. Inte sjuka barn, friska barn. (det är hemskt att gå till ett jobb och veta hur ett barn i just den åldern ska vara i utvecklingen och så kommer man dit och det är ett barn med otroliga problem, det är tufft. Det är svårt att se glädje i saker då)

Om man jobbar på en förskola är det skitsamma om den övriga personalen är skit. Man har alltid barnen. Just när man har en dålig dag och tror att man gör ett riktigt dåligt jobb får man höra de där små sakerna från barnen.
"Jag tycker du är fin idag",  "Jag älskar dig",  "Hjälp oss med tornet, du är den bästa av alla fröknar på att bygga torn" osv.
Det gör ens hela dag. Inte skrik och bråk och otacksamhet.














I en stad av lookalikes

Klockan är morgon och jag vaknar tidigt av mig själv. :)

ag har försökt ringa jobbet, vill gärna skälla ut någon där. De gav mig ett busskort häromdagen och sa att jag bara fick använda det utanför Västerås. Jag åker med det till stället utanför Västerås jag skulle på jobb (25 minuters buss från Västerås, en liten håla).
Sedan när jag skulle hem sa busschauffören att det inte gällde. Jag blev helt röd i ansiktet för jag visste att jag inte hade 23 kronor att betala kontant till bussresan. jag fick som tur var åka med utan att betala. Men jag fick förklarat för mig att mitt busskort bara gäller inom Västerås.
Tack mina härliga chefer, ni gav mig ett busskort att bara åka utanför Västerås med som bara gäller inom Västerås. Tack.

Så till rubriken. Det här är verkligen en stad full av lookalikes. I början såg jag bara folk jag kände till utseendet men inte visste något mer om förutom att jag sett de i olika sammanhang i Göteborg.
Men sedan insåg jag att det är inte möjligt att alla dessa människor jag såg som jag visste hörde hemma i Göteborgstrakten inte kunde ha flyttat hit.

Här finns allt som finns i Göteborg men bara i lookalike-form. Vasagatan och tusen andra gator som bara är härmisar. I Örebro finns också Järntorget. Stackars städer, de måste ha småstadskomplex. Inte tillräckligt stora för att få vara storstäder och inte tillräckligt små för att vara charmiga småstäder. Naaw.

Jag håller på att planera sommarens aktiviteter. Födelsedagar osv, det blir mycket pusslande. Får se vad som händer och sker. Bjöd med Susan när jag åker till Göteborg i alla fall. :)




Godmorgon världen

Jag kom upp skitfort när klockan ringde, jag vaknade nämligen 2 minuter före den.
Nu kan man tro att det är för att jag är van, eller har ovanligt god självbevaralsedrift. Men så är icke fallet. Jag har hostat och hostat och hostat inatt. Har sovit med två kuddar och ett stort täcke under huvudet. Jag har hostat och hostat ändå.
Till slut någon gång vid halv två, gick jag upp tog mer hostmedicin, en allergitablett och en panodil (det är skönt att vara på den säkra sidan och ta allt.)
Sedan lyckades jag till slut somna någon gång efter två tror jag nog. Niklas låg bredvid mig och klappade och pratade tills jag somnade,

Jag känner mig oförskämt pigg nu, vilket innebär att jag kommer att stupa någon gång framåt lunch.  Det vore inte bra behöver  mina krafter idag. Ska till 2 jobb idag, jag behöver energi.
Men lite positiv får man vara, och jag är himla glad att det står två matlådor i kylen. Jocke och Susan var här igår och Susan fyllde matlådorna. :) Det var snällt, jag orkade inte själv.

Nu är klockan dags för att göra sig  något så när presentabel inför dagen.


Desperate housewife?

Jahaja. Idag har jag hunnit köpa mig ett par nya skor.
Mitt ena par skor från Skopunkten gick sönder efter 3 timmar. (GO, skopunkten?!)
Så jag fick ett par andra istället. Niklas vart snäll och körde mig dit.

Nu har jag ägnat mig åt att laga matlådor inför jobbet. Jag ska jobba natt.  Det blev pasta, brunsås och färsbiffar i den ena och couscoussallad i den andra. Gud vad jag är duktig. Lagade även lunch till Niklas imorse, jag har lagat tre maträtter och klockan är inte ens ett. :p

Ska ägna mig åt att städa köket och rensa tvätt innan jag ska bege mig till jobbet. Wohuu, jag har ju verkligen en toppenförmiddag framför mig. :p

I övrigt knallar allt på, jag får mer och mer timmar. Men hoppas hela tiden på mer. Jag vill jobba ju.





Min begravning

Jag tänker på min egen begravning varje gång jag själv är på en begravning. Så här kommer den.

Den ska vara planerad av mina närmaste. De jag faktiskt tyckte om.
Jag vill inte ha någon präst, kista eller vara i en kyrka. Lägg mig i en minneslund.
Jag vill att min begravning ska bestå av en stund då man pratar om mig. Någon kanske kan hålla tal. Jag vill inte att begravningen ska hållas av någon jag aldrig träffat.
 Jag vill ha musik (Hurricane Gilbert-Håkan Hellström, Take me out-The killers osv.). Sedan vill jag att Evelina sjunger någonting och gärna någon mer.
Jag vill att det ska finnas mycket kort i lokalen alla är i. Kort jag eller någon annan tagit på mitt liv och mina nära och kära.
Jag vill att det avslutas med en lätt fika där alla tar med sig lite av varje.


Bara så att ni vet. :)

Tillbaks i Västerås, nytt jobb

Jahaja nu var man tillbaks i Västerås igen. :)
Idag ska jag på ett nytt jobb, får åka 11.20 men börjar inte förrän 13. Hoppas det är värt det. Jag är nervös som fan, mne det går förhoppningsvis över när jag är där. Sånt är nyttigt för mig, komma till nya ställen och upptäcka att jag faktiskt klarar mer än vad jag tror.

Imorgon ska jag till Indivistöd och prata lite med dom. Jag ska fråga om de har tänkt ge mig mer att göra, sen ska jag bestämma om jag ska söka fler jobb eller inte. Med tanke på att Individstöd inte ville att ajg skulle få någon sommarsemester så antar jag att de har tänkt sätta mig på många semestervikariat. Hoppashoppas.

Jag är så glad att mina utslag är nästan borta. Jag känner mig lite finare nu, det känns bättre att vara ute och vistas bland folk nu.

Igår var jag på begravning. Det var fint, men tufft. jag är inte van vid att se mina släktingar gråta så. Jag var förvånad över hur bra de klarade av det ändå. Jag antar att man klarar mer än vad man tror. Min kusin sa att Peter hade velat att jag skulle ha sjungt. De väckte mycket barndomsminnen, när jag varje kalas sjöng små sånger och alltid frågade om jag skulle sjunga med den fina (dvs, falsett) eller den fula rösten. Peter valde alltid den fina rösten och lyssnade alltid.
Han fattas.



Besök i min huvudstad :)

Har nu varit i Göteborg sedan torsdags. Har hunnit med en del hittils tycker jag. :)
Torsdag vart det lite shopping och sen Sticky med Sanna och Emma Brochs. På fredagen åkte jag och Sanna hem till henne och gjorde oss iordning för att åka till Billdal på en hemmafest. Det vart trevligt. Kvällen slutade i Göteborg på Wish och en till tjej hängde med oss dit. :) Vi sjöng vackert i taxin på väg till Göteborg, vilket stackars Evelina fick höra då min telefon hade råkat ringa upp henne.

Igår var det middag och melodifestival hos Sannas familj. Mycket trevligt även om melodifestivalen var en stor besvikelse. Jag känner för att bojkotta skiten när en sån kan vinna, men Lotta Bromé/Göran Persson som ung- lookaliken gick tydligen hem. Jag höll på Frankrike och Turkiet, lite mer drag där.

Idag har jag vart i stallet med Evelina och sen stressat massa för att hinna göra iordning mig igen. Pappa kom och hämtade mig, och Fanny, Erik och pappas kompis med son var med och åt på kinarestaurang i Kungsbacka. Det vart gott och trevligt. Fanny fick precis sin födelsedagspresent av mig som bestod av en stor låda med söta nallebjörnar på.
 I lådan fanns: 2 st alkoholfria öl, en cider (2,25), två vattenpistoler, en påse gifflar, ballerinakex (i godaste och sötaste smaken mintchoklad), ett kuvert med kondomer, en grön dricka med banan/choklad smak som var genomskinligt grön (skummaste ever?), ett halsband och ett diadem.
Tror min syster blev nöjd med sin 15 årspresent. :)

Nu sitter jag och väntar på att Mikael och Cissi ska dyka upp för en fika här hos Mamma.
Imorgon är det begravning. Jobbigt med sånt där..
Innan begravningen ska i alla fall jag och mamma åka och köpa skor, det är bra. Då blir man nog på bättre humör innan i alla fall.

Har trots allt hunnit med att sakna Niklas litegrann. Men bara lite. Jag är trots allt lite orolig för om han klarar sig och äter och sådär. Men det lär han göra, han kan nog ta hand om sig själv. :)

Göteborg snart!

Idag är det onsdag. Imorgon åker jag till Göteborg. :)
Det ska bli kul. Det blir sticky, melodifestivalen och massa annat.
Mitt springande ligger lite nere nu, har inte mått så bra. Tror jag åt något dåligt igår eller något, för jag mådde jätteilla. Nu känns det bättre och jag är på bättre humör för Niklas har städat massa i lägenheten så det ser mycket finare ut. Det var meningen att jag skulle fortsätta lite idag, men jag har helt enkelt varit för trött och lat.

Jag har fått lite fasta tider att jobba nu med, inte så många men det är ju bra i alla fall.

Nu får jag nog rycka upp mig och komma igång lite med något, jag är helt förslappad idag. Måste packa idag med, känns konstigt att packa saker när jag åker till Göteborg och inte när jag åker från Göteborg. 







Lördag

Hej hallå.
Sitter här och tar det lugnt. Niklas r på gymmet. Har varit ute och sprungit och så. Min tid förändrades drastiskt sen sist. :p Fån knappt 40 minuter till drygt 25. Jag är grym. Om man bara ska jämföra mig sig själv då. men jaja.

Jag har haft en hemsk natt utan någon bra sömn. Vaknade vid tre att det kliades som faaan överallt, skulle väcka Niklas men råkade krocka med huvudet i hans armbåge. Jag började gråta, men sen gav han mig lite pills och sen  somnade jag till slut och sov oroligt resten av natten. Det är inte okej att ha det så här.

Annars är läget okej, lite intriger och hejochhå bara. Men ingen ska få förstöra..
Snart är det dags för Göteborg. Känns bra. :)




Äventyr

Hej.
Nu har jag precis varit ute och sprungit. Gud vad duktig jag är, två dar i rad till och med. Fast sprungit är ett starkt ord, gått och joggat lite är mer passande. Men vad fan, jag känner mig lite duktig. Tänkte skaffa mig lite kondition. Motionsslingan är väldigt trevlig, men det är alltför mycket ägare som låter sina hundar gå lösa. Jag tvärstannar och väntar på att ägaren antingen kopplar hunden eller säger till den att komma.  Snälla, snälla hundägare förstå att inte alla älskar hundar. Jag kan omöjligt veta om hunden kommer att hugga mig eller om den råkar vara superlydig.

Annars är läget bra, mina utslag blir lite bättre. Känner mig snart som en normal människa. :p

Ska in till Västerås snart och lämna in min jobblapp. Har ändå jobbat 72 timmar, det är ju rätt bra ändå..
Tänkte passa på att slå till på ett par mys/joggingbrallor på HM när jag ändå är i Västerås. Jag kanske kan fortsätta leta efter en normal basic kofta med. Det finns ju inte någonstans. Jag blir galen. Seb ett par sommarskor med, det är skitsvårt att hitta. Utbudet här är inte att hurra för heller, men fan ett par ganska vanliga ballerinaskor är väl inte för mycket begärt?

Min tågresa till Göteborg börjar närma sig med. :) Det ska bli kul, men samtidigt motsatsen. Får nästan dåligt samvete när jag glädjs för att åka till Göteborg, när mitt egentliga ärende där är väldigt dystert.

Klagosång

Blev uppringd av en läkare idag vid halv nio. Han väckte mig men han pratade med mig en ganska lång stund och försökte reda ut allt. Till slut kom det i alla fall,:
"vi har ingen förhoppning att hitta det som du reagerar på, det handlar om att minimera obehaget"

Sedan pratade han om olika krämer och som vanligt känner man sig dum. Jag vill inte ha någon som svider, så naturligtvis får man höra "Ja, det här brukar vi rekommendera till barn, den kanske är nåt för dig"

Men han försökte i alla fall. Jag fick läkartid hos honom också, så ska de besluta om jag får komma till hudmottagningen (är det inte dit jag borde gått från början eller vad?)
Men idag är allt mycket bättre, mina tabletter som får mig trött hjälper mot klådan. Mina utslag på halsen är tusen gånger bättre, men som den optimist jag är räknar jag med att det kommer tillbaka värre än förut.

Jag fick panik när jag skulle fira valborg, vad fan tar man på sig när man har utslag överallt? Jag insåg att jag allt jag äger har urringning på något sätt. Det ordnade sig till slut, men jag kände mig bara ful.

Nu funderar jag på en promenad, det finns tydligen någon motionstig här. Funderar på att utforska lite.



RSS 2.0