Lördag
Sitter här och tar det lugnt. Niklas r på gymmet. Har varit ute och sprungit och så. Min tid förändrades drastiskt sen sist. :p Fån knappt 40 minuter till drygt 25. Jag är grym. Om man bara ska jämföra mig sig själv då. men jaja.
Jag har haft en hemsk natt utan någon bra sömn. Vaknade vid tre att det kliades som faaan överallt, skulle väcka Niklas men råkade krocka med huvudet i hans armbåge. Jag började gråta, men sen gav han mig lite pills och sen somnade jag till slut och sov oroligt resten av natten. Det är inte okej att ha det så här.
Annars är läget okej, lite intriger och hejochhå bara. Men ingen ska få förstöra..
Snart är det dags för Göteborg. Känns bra. :)
Äventyr
Nu har jag precis varit ute och sprungit. Gud vad duktig jag är, två dar i rad till och med. Fast sprungit är ett starkt ord, gått och joggat lite är mer passande. Men vad fan, jag känner mig lite duktig. Tänkte skaffa mig lite kondition. Motionsslingan är väldigt trevlig, men det är alltför mycket ägare som låter sina hundar gå lösa. Jag tvärstannar och väntar på att ägaren antingen kopplar hunden eller säger till den att komma. Snälla, snälla hundägare förstå att inte alla älskar hundar. Jag kan omöjligt veta om hunden kommer att hugga mig eller om den råkar vara superlydig.
Annars är läget bra, mina utslag blir lite bättre. Känner mig snart som en normal människa. :p
Ska in till Västerås snart och lämna in min jobblapp. Har ändå jobbat 72 timmar, det är ju rätt bra ändå..
Tänkte passa på att slå till på ett par mys/joggingbrallor på HM när jag ändå är i Västerås. Jag kanske kan fortsätta leta efter en normal basic kofta med. Det finns ju inte någonstans. Jag blir galen. Seb ett par sommarskor med, det är skitsvårt att hitta. Utbudet här är inte att hurra för heller, men fan ett par ganska vanliga ballerinaskor är väl inte för mycket begärt?
Min tågresa till Göteborg börjar närma sig med. :) Det ska bli kul, men samtidigt motsatsen. Får nästan dåligt samvete när jag glädjs för att åka till Göteborg, när mitt egentliga ärende där är väldigt dystert.
Klagosång
"vi har ingen förhoppning att hitta det som du reagerar på, det handlar om att minimera obehaget"
Sedan pratade han om olika krämer och som vanligt känner man sig dum. Jag vill inte ha någon som svider, så naturligtvis får man höra "Ja, det här brukar vi rekommendera till barn, den kanske är nåt för dig"
Men han försökte i alla fall. Jag fick läkartid hos honom också, så ska de besluta om jag får komma till hudmottagningen (är det inte dit jag borde gått från början eller vad?)
Men idag är allt mycket bättre, mina tabletter som får mig trött hjälper mot klådan. Mina utslag på halsen är tusen gånger bättre, men som den optimist jag är räknar jag med att det kommer tillbaka värre än förut.
Jag fick panik när jag skulle fira valborg, vad fan tar man på sig när man har utslag överallt? Jag insåg att jag allt jag äger har urringning på något sätt. Det ordnade sig till slut, men jag kände mig bara ful.
Nu funderar jag på en promenad, det finns tydligen någon motionstig här. Funderar på att utforska lite.
Jag återvänder ett slag..
Jag är så fruktansvärt oresonlig att jag kräver ersättning från min vårdcentral för ett läkarbesök jag fick göra bara för att de misslyckades med att skriva ut ett recept eller lyfta på luren. Mitt fel? Nej, inte någonstans, därför ska jag ha pengar. :)
Lyssnar på Doktor Kosmos nu, bara de har textrader som: "Jag har min läderjacka på mig och jag ska dö"
Himlans bra.
Nu ska jag gå och klä på mig nåt lite mer ordentligt, och fundera ut vad jag ska äta till lunch sedan..
Middag idag är fiskgratäng tror jag, vet dock inte vad jag ska göra den på men det löser sig. Niklas äter snällt upp allt jag lagar ändå. :)
Det finns inga kläder som tål det dåliga väder, som finns här..
Rökning dödar, ja nu vet jag. Jag skäms.
Och till en annan sak..
Vi bor i Sverige, och här likväl som i andra länder finns det sjukdomar unga människor kan drabbas av. Fastän det inte är vanligast att just de är unga människor som får just de sjukdomarna.
Man kan få cancer som 20. Man kan ha problem med sina leder när man är 20, på samma sätt som att man kan ha problem med de när men är 65. Det är hemskt och fruktansvärt. I Sverige har vi så himla bra sjukvård, då tycker jag att det minsta man kan begära är att få gå till en läkare och bli trodd. Att bli tagen på allvar, oavsett om det rör sig om något så simpelt som halsfluss eller vad som helst. Vi tar oss till läkare när vi inte mår bra och det är tillräckligt stor anledning att bli tagen på allvar.
(Sanna? Vi samhällare skulle ju förändra världen?)
...
Det var lika bra? Det var inte något värt att leva? Vilka har rätt att besluta det? Vad har jag för rätt att bestämma om ett liv inte är värdigt att leva?
Mest av allt är jag förvirrad nu, det är för mycket frågor..
En till dag.
Så jag har grejat med matlådor och sånt, ska jobba igen idag 16.00 till imorgon 16.30. Jag har gjort pasta med sås och en tonfisksallad till att ha med. Tänkte ta med lite mackor med. Man har ju inte så mycket att göra, då kan man lika gärna ta med bra med mat så kan man ägna lite dötid åt att äta. Hoppas på andra uppdrag, de skulle kolla efter något annat till mig.
Jag sa att jag inte trivdes med att ha så lite att göra. Alltid ska man gnälla på något, men så är det väl..
Idag är jag i alla fall glad för att vi äntligen fått våra kanaler. Jag är lite mindre glad för att jag missar Desperate Housewifes ikväll för att jag jobbar. Får nog köpa boxar eller något, serien är ju lovely för tusan.
Jag börjar trivas här. Det börjar kännas som mitt hem. Jag hör hemma här, boendes med min Niklas. Det som saknas nu är ett vettigt jobb jag kan trivas med någorlunda.
..
Gör härmed också en efterlysning på:
Sanna Viktoria Fors
Norra Annebergsvägen (nej, jag minns inte numret)
Kungsbacka
Jobb..
Jag trivdes inte så bra där. Hoppas fortfarande att jag får jobba inom handikappridning litegrann också. Ja, vi får se hur det blir. Det har ett stort behov av folk i alla fall. Så jag har väl återvänt till att bli timvikarie som rings hur som helst. Men det ordnar sig i längden, nu har jag i alla fall tjänat någonting mer den här månaden.
Jag har funderat lite på när jag ska åka och hälsa på i Göteborg. Funderar på att ta en långhelg tors-sön runt den 20 maj där.. Får se hur det blir.
Men nu ska jag nog greja lite. Dagen har inte så mycket framför sig, ska ringa lite samtal och sen i eftermiddag blir det shopping med Susan. :)
Sedan som vanligt blir det middag med Niklas. Så härligt att vanorna börjar komma nu, tvättider och planera middagen osv. Idag blir det kotletter och det vet jag för att jag så bra tog upp de för nån halvtimme sen. :)
En dag till..
Igår var jag hos doktorn för mina utslag. Han lyssnade inte på mig alls och (som vanligt) kommer jag ut gråtfärdig. Jag lyckades tjata till mig ett pricktest på armen. Hur det nu ska gå till. Jag vet inte om jag är rädd för det, jag tror det ska gå bra. Bara nålar i armen, inget blod.
Nu får fan min lapp från belastningsregistret komam snart! Jag vill jobba nu juu. Men nu ringde Jocke så han och Susan och systrarna kommer hit och tar med sig cola och filmer. :) Min dag blev lite räddad.
Helg
Det var verkligen jättekul att Sanna, Evelina och Emma var här i helgen. :)
I fredags gick vi ut här i Västerås. Det vart intressant, inte samma stämning och öppenhet som i Göteborg direkt. Alla verkade förövrigt känna alla. Men vi fick totalt 8 fribiljetter in dit, så vi vart uppskattade antar jag.
I lördags var det inflyttningfest och den var trevlig men slutade i kaos. för min del i alla fall. Jag funderar på om jag hade kunnat vara trevligare osv. men har kommit fram till att jag faktiskt försökte. Man ska inte ta skit från någon som inte vet någonting om vem man är. Man ska dessutom inte gå på mina kompisar. Det var jag eller hon där, men eftersom det var min inflyttningsfest så åkte visst bitchen ut. :)
Om jag skulle vart hon och skulle jag känt mig ovälkommen och gått självmant. Men jag är inte hon och det är jag himla glad för.
I övrigt ser mitt kök ut som fan efter att Susan, Jocke och Susans systrar var här igår och lagade mat och åt här. Så jag ska ta och göra något åt det och äta lunch tror jag. Är sugen på pannkakor.
Väntar på ett brev så jag kan börja jobba, fan det känns så segt. Jag vill ut i Västerås och göra något! Arbeta och komma hem skittrött och tjäna pengar.
Jag tycker att det känns underbart i alla fall att få bo med min Niklas. Snällare får man leta efter. Försöker att förstå i alla lägen. Jag börjar till och med vänja mig vid tanken att det här är mitt hem, min plats att bo här tillsammans med Niklas. :)
Börjar komma i ordning nu..
Det känns jättebra och vi börjar få mer ordning. Men det är fortfarande massor kvar. Igår köpte vi en soffa för 500 spänn. Ingen fel på den alls, skön och fräsch vart den. :) Så man kan minsann hitta bra grejer på blocket. :)
Nu är Niklas på jobbet och jag sitter här och lägger in mina bilder på datorn och sådär. Sedan kommer Jocke, Susan och Richard och Anders också tror jag.. Susan skulle ta med sig mat. :)
Jag funderar på att vara lite pysslig och hänga upp en gardin till och ta fram sykitet och laga lite grejer. Eller göra något annat av allt det där vi måste göra. Men det känns kul nu ändå, man kan nästan se golvet nu i alla fall så det är en klar förbättring. Med soffan vi köpte igår blir det bättre med för då kan vi börja möblera mera. :)
Snart är det fredag och det känns så skönt. :) Jag saknar mina kompisar, jag har inga kompisar här som är bara mina kompisar. Men det kommer väl.. Men ändå, det ska bli så kul att de ska komma hit. :)
Nej nu får jag återgå till grejandet och fixandet. Skulle nog behöva klä på mig lite ordentligare med för jag får ju besök om nån timme.
Hare gött haaaj
Västerås, här kommer jag...
Lägenheten vär fin. :) Det blir nog bra, största grejen nu är väl att vi behöver en soffa. Det brukar man ha. Så det får vi väl ha då.
Jag är så obeskrivligt trött, vi har ingen mat hemma men orkar inte handla. :p
Imorgon ska jag på arbetsintervju, håll tummarna för mig hela världen typ.
Dans på rosor
Jag känner mig dum som klagar, men fan jag har aldrig flyttat hela mitt liv så här förut. Det är läskigt, spännande, stressigt, påfrestande osv. Men samtidigt vet jag ju att jag verkligen vill bo med min Niklas.
Jag hade själv ingen aning om att det skulle vara så mycket man skulle göra. Jag har försökt göra lite varje dag, men det är alltid mera kvar.
Sluta klaga på min lathet och hjälp mig, så förstår du.
Har insett att min pappa är väldigt lik Matti i Ronja rövardotter förresten. Ingen mer Ronja på vilan, säger jag bara. :/
"Ronja, din mor säger att du inte kommer hem om jag inte ber dig. Ronja mi, jag ber dig kom hem till mig"
Idag ska jag käka middag med mamma och onkel. Jag är glad för det, men det känns lite väl. Jag uppskattar en god middag hemma lagad till mig med lika mycket. Men nähä, det ska ätas indisk, thai, persiskt eller vad det nu var.
kaos
Idag har jag jobbat, fått en arbetsintervju, gjort adressändring (tror jag) och gråtit en skvätt. Har också haft allvarliga funderingar på om jag är allergisk mot alkohol. Det vore hemskt, så det ska jag inte fundera mer på.
Jag känner mig enormt stressad nu, det är inte alls många dagar tills jag flyttar egentligen. Har massor att göra fortfarande, har inte kommit halvvägs ens.. Mina veckolistor fungerar ej, isåfall skulle jag vid det här laget ha rensat garderoben, hämtat fler bananlådor, gått igenom alla papper och pärmar (jag tror det blir en fin brasa), fått fler p-piller utskrivna, beställt mer linser, rensat all min hudvård osv osv osv. Aaaahhh typ.
Förövrigt är läget nästan bra. Jag hade en trevlig kväll igår, var och fikade med Istvan och kollade sen in hans nya boende. Sedan hängde jag med honom till Rockbaren där jag mötte min Sannaslampa.
Imorgon är det fredag. Jag måste vara på topp, men det är jag verkligen inte..
Här kommer lyckan
Idag har jag ledigt för att gå på begravning. Det blir kyrka, svartklädd och tanter och farbröder som tror att de känner mig. Jag ser verkligen fram emot det.
När jag dör vill jag inte att någon präst ska säga någonting om mig. Det är så fruktansvärt korkat, de vet ju ingenting.
Min begravning ska inte hållas i kyrkan och mina nära och kära ska hålla tal eller sjunga eller vadsomhelst. Ingen annan.
Inatt har jag sovit hos Sanna. Det var mysigt. Vi kollade på Desperate housewifes och sen slocknade jag nöjd och lycklig. Nu på morgonen har jag varit hemma hos henne och ätit frukost med hennes familj och sånt där. Skönt att man kan få låna någon annans familj en stund. Blir lite roligare så.
Igår när jag kom hem hade Karro städat hela mitt rum. Dammsugit och grejer. Det var verkligen guld värt, jag känner mig mycket mer motiverad till att packa nu när jag kan se mina saker.
Jag flyttar inte 31-1 som jag hade velat utan förhoppningsvis 2-3 april. Men det spelar inte så stor roll, jag är mest glad att pappa kan köra mig så långt med flyttlass och så. Jag blir snart sambo och det känns jättebra.
Jag får en nystart, ny stad, nya vänner, nytt allting. Får nog klippa mig och färga håret annorlunda med för att det med ska bli nytt..
Det känns skönt i alla fall, trots att jag vet att det kommer ta lång tid innan jag anpassar mig. Jag får hoppas på att mina kompisar hälsar på mycket i början helt enkelt.
Men allt kommer bli bra, nu kommer lyckan..
känslan av att dricka sprit och gråta framför stereon fast det känns som känslan inte gills
Men mest arg blev jag för att de förstörde min underbara vårdag. Mitt I believe I can fly humör bara sjönk.
Jag som fortfarande var hög på den trevliga helgen jag spenderat med min Niklas. Jag har varit så glad för att det känns så rätt, så självklart att med honom ska jag bo. Så glad för att det var sista hejdå vi sa vid tåget, inga mer avsked som känns löjligt känslosamma. Glad för att jag även den här gången liksom alla andra gånger höll tillbaka tårarna.
(Ja, man blir mer känslosam när man vet att det dröjer innan man får träffas igen och man dessutom ska ägna de närmaste 4 timmarna på ett jättetråkigt tåg.)
Nu kan jag erkänna en sak i alla fall JAG HATAR ATT ÅKA TÅG. ÄVEN OM JAG PÅSTÅR NÅGON GÅNG ATT DET ÄR MYSIGT OCH BRA FÖR MAN KAN SOVA, SÅ HATAR JAG DET MER ÄN KYCKLING TYP. JAG HATAR ATT FOLK STIRRAR PÅ MIG NÄR JAG HAR RÅKAT SOMNA OCH SNARKAR OCH SMÅDREGGLAR I SÖMNEN. JAG HATAR TOALETTERNA, DE ÄR SOM GJORDA FÖR ATT SKADA SIG PÅ. JAG HATAR ATT ALLA SITTER OCH STIRRAR OCH HÅLLER KÄFTEN ELLER STÖR SIG PÅ DOM FÅ SOM RÅKAR KÄNNA NÅGON PÅ TÅGET OCH FAKTISKT RÅKAR HA TREVLIGT OCH PRATAR. BLÄ.
Nu sitter jag och väntar på att jag ska få ett samtal av en chef på comviq. Som kommer att påstå samma sak. Sedan får jag väl ringa Plus. Jag kan ju inte förneka att jag älskar den röda soptunnan. Tänk att få se honom säga: "Näe, comviq håller inte sina muntliga avtal och dessutom vägrar de kompensera så att stackars Sandra ska få en telefon. In i soptunnan med er hela Comviq."
Helst skulle han svära också, men de gör man inte i ettan och särskilt inte i helylleprogrammet Plus.
Förövrigt är rubriken bara en bit ur en otroligt fånig Doktor Kosmos låt. Men vad gör man?
Jag ska springa in på toaletter när chefen ringer från Comviq, så han tror att jag bajsar. Så hör han det där toalettljudet av lampan och sen ska jag ploppa med någonting och samtidigt låta bajsnödig så han tror att jag bajsar. Sedan ska jag avsluta med spola fem gånger minst.
Sedan ska jag avsluta med puss och anmäla honom till allt jag kan.Jag ska hävda att jag blev känslomässigt störd av bemötandet jag fått. För att förstöra min känsla en sådan här vårdag går man fan inte oskadad ifrån.
Amen.
Flytt och grejs
Klagomål har inkommit på att min så kallade blogg är lite ouppdaterad.
Idag har det varit jobb som vanligt och sen fika med Sanna. Det vart trevligt och jag fick minsann följa med henne hem för att se Desperate housewifes. Jäääj.
Förövrigt så är jag i full gång med att göra inför-flytten saker. Listorna är massiva och jag har utvecklat en fint system för att hinna allt. Dvs. skriva upp allt jag måste hinna göra på en vecka för att kunna slippa få allt över mig sista veckan. Vilket jag troligen kommer få ändå, men vadfan just nu är lyckan över att flytta ihop med Niklas större.
Kalendern är rätt så jättefull tills 1 april då den är totalt tom. Från och med då har jag inget liv. Ungefär.
Aja, nu kommer min Sannaslampa ut ur duschen. :)
Söndag
Hej och goddag.
Jag är uppe tidigt en söndagsmorgon. Usch. Kan inte sova längre.. Sanna ligger kvar och sover, men jag fick vandra upp och sysselsätta mig.
Har vart här sen i fredags och vi har haft det mys. :) Lagat mat och bakat och kollat på tv och pratat och sådär.
I fredags fick jag förövrigt reda på att vi fått en lägenhet (eller aa, vi står först i kön på den och har tackat ja och väntar nu bara på att de ska hinna kolla upp om Niklas har betalningsanmärkningar).
Men det är så gott som klart och det känns underbart. Det är inflyttning i april. Så om allt går vägen så bor jag i Västerås om drygt en månad. Känns galet nervöst, men fruktansvärt kul också. Jag blir sambo, det känns så.. jag vet verkligen inte. Det känns dessutom stressigt redan med packning och sånt. Men jag lär ju verkligen hinna, jag har gott om tid.
När jag ringde alla igår och var helt speedad och överlycklig för lägenheten slog det mig verkligen vilka som betydde något. Jag ringde de jag verkligen ville skulle få veta först. Dvs. Evelina, pappa, mamma, sanna, bergis, cissi, mikael och emma s.
Det var också glädjen över lägenheten som gjorde mig så förbannad när en gammal kompis ringde (för att jag sökt henne tidigare på dagen). Jag var så glad och alla glädjes med mig. Men jag hade ingen lust att ringa henne och berätta. Jag hade ingen lust att hon skulel dela det med mig. För jag kände inte att hon ärligt skulle glädjas. Jag var så trött efter allt som hänt (eller rättare sagt, allt som INTE hänt). Jag vet inte vem som varit löjligast eller så i vårat "bråk" men jag kände att jag brydde mig mest. Jag blev så arg, så frustrerad över situationen. Jag ville få respons, att hon skulle skrika på mig, be om ursäkt, gråta eller skratta. Vad som helst hade dugit, bara det var något. Det går inte att tiga ihjäl något.
Men aja, jag flyttar till Västerås snart och skaffar mig ett helt nytt liv. Men jag hoppas ändå att de jag bryr mig om, fortfarande ska vara en del i det..
Nu ska jag skicka ett sms till min Niklas, och sen ska jag väcka Sanna med uppdukad frukost klart.
Sedan är det dags att hämta banankartonger på ica och sedan gå på mässan på horse show med Bergis.
Jobb, tröstgodis och konfirmationsläger
Får tag i vikariepoolen i Västerås efter jobbet, men de ville inte ha mig. Outbildad som jag är. Jag skickade in en ansökan ändå. Dag från dag ändras det troliga flyttdatumet. Igår var jag 80 % på att det skulle bli 1 mars. Idag är jag 80 % på att det inte blir mars. Jag vill ju flytta i mars. :/
Fick i alla fall Evelina att köra mig till Lindome för cigaretter och godis. Tröstgodis vadfan. :) Jag fick även bakislåt tillägnad mig. Tack.
Det är dags att börja packa inför imorgon nu. Får ha med mig packningen till jobbet. Känns skönt att jag ska till Niklas imorgon i alla fall. Nu har vi pratat mer om konfirmationslägret som Niklas ska åka på i mars. Jag följer med för Niklas skull, men får inte ens sova med honom. Jag fick ett eget rum alldeles ensam. Haha, ingen ville bo med mig. Jag funderar på att bosätta mig i Niklas rum som han tydligen ska dela med 3 andra pojkar. Kul.
Jag vet inte ens varför jag sa ja. Jag slipper medverka på de kyrkliga sakerna och det är ju bra i alla fall. Jag tycker att det är en skum församling som låter mig som gått ur kyrkan följa med. Men aja, det blir la bra med det.
Alla hjärtans dag igår också ja.. Jag sa att jag inte skulle fira alls. Det gjorde jag inte heller, men jag fick skitgod choklad av Niklas hemskickat. :) Det var gott. Han fick dock ingenting alls av mig.
I helgen ska jag åka till IKEA med min kära Niklas och upptäcka vilka otroligt skilda smaker vi har. Det får ordna sig, bara jag får ha mycket rosa.
Spontanitet
Min arbetskompis Sandra ringde i lördags och tog med mig på spontanresa till hennes hårdrockskompis i Småland. Minst sagt intressant.
Jag är trött som en gnu, sitter i en milslång telefonkö till vikariepoolen i Västerås. Jag vill ju jobba med barn sedan med, fastän jag kommer behöva jobba med barn med fruktansvärt ful dialekt då. Men sånt är livet.
I helgen ska jag besöka min kära Niklas och tro det eller ej, men idag firar vi 10 månader. :)
...
Lite otroligt användbara ordspråk:
Ropa hej när du kommer över bäcken så de vet att du kommer
Morgonstånd har guld i mund
Sällan gnäggar en kanariefågel
Det är bättre att vara omogen än övermogen
Humörmonster
Jag har ingen aning vad som händer, men jag mår lite konstigt just nu. Vaknade imorse med magont som var mycket värre än gårdagens. Har dock inte spytt mer än en gång idag.
Jag känner hur mitt humör pendlar upp och ner snabbare än man kan säga banan ungefär. Abstinens känner jag också av, men en cigarett känns inte så lockande just nu.
Idag har jag fått i mig lite föda i form av bulle och vatten som jag har fått behålla. Det är ju ett bra tecken iaf.
Jag tänker på Sanna och hennes lunginflammation. Vi har inte pratat på en vecka, för hon orkar inte prata i telefon. Jag har fått prata med hennes familj på telefon och de har fått berätta hur läget har varit. Jag hoppas i alla fall att hon snart blir frisk och kry. :)
..
Det är inte alltid lätt med förhållanden, men här kommer 3 regler jag tycker att man kan ha nytta av. Ja, för vem sa att det var lätt med kärlek?
1. Är det ena parten sur och/eller grinig ska den andra parten fråga vad det är fråga om. Oavsett om den andra parten förväntar sig att få ett svar eller inte. Frågan gör saken oftast bättre. Utan i de fall då den sårade parten känner att den andra parten mycket väl borde förstå vad som står på, då kan frågan irritera ännu mer.
2. På frågor som: "Tycker du att jag passar i det här?, Ser jag tjock i den här?" och "Var maten god?" ska man alltid ge ett genomtänkt och passande svar. Dvs. passar inte den andra parten i något ska man säga att det kanske inte är rätt färg. Mat borde beskrivas oftare med ord som speciell istället för skitäckligt, smaklöst osv.
3. I meningar som: "Du får gärna ringa när du slutar", "jag skulle gärna vilja att du tar disken idag" osv. betyder inte ordet gärna att man skulle föredra om den andra partern gjorde det, utan gärna betyder i det fallet något man måste.