schnuckii

Jahaja nu var man tillbaks i Västerås igen. :)
Idag ska jag på ett nytt jobb, får åka 11.20 men börjar inte förrän 13. Hoppas det är värt det. Jag är nervös som fan, mne det går förhoppningsvis över när jag är där. Sånt är nyttigt för mig, komma till nya ställen och upptäcka att jag faktiskt klarar mer än vad jag tror.

Imorgon ska jag till Indivistöd och prata lite med dom. Jag ska fråga om de har tänkt ge mig mer att göra, sen ska jag bestämma om jag ska söka fler jobb eller inte. Med tanke på att Individstöd inte ville att ajg skulle få någon sommarsemester så antar jag att de har tänkt sätta mig på många semestervikariat. Hoppashoppas.

Jag är så glad att mina utslag är nästan borta. Jag känner mig lite finare nu, det känns bättre att vara ute och vistas bland folk nu.

Igår var jag på begravning. Det var fint, men tufft. jag är inte van vid att se mina släktingar gråta så. Jag var förvånad över hur bra de klarade av det ändå. Jag antar att man klarar mer än vad man tror. Min kusin sa att Peter hade velat att jag skulle ha sjungt. De väckte mycket barndomsminnen, när jag varje kalas sjöng små sånger och alltid frågade om jag skulle sjunga med den fina (dvs, falsett) eller den fula rösten. Peter valde alltid den fina rösten och lyssnade alltid.
Han fattas.