schnuckii

Johanna påstod idag att hon inte var dejtmaterial.
Jag förstår inte, för jag kan verkligen bara komma på en enda människa som möjligtvis kan räknas som dejtmaterial. Då menar jag inte till mig själv, utan som överhuvudtaget skulle uppskatta en riktig dejt.

Hur kul är det till exempel att stå i kö till att hämta ut biljetter på bio, stå och vänta en halv evighet och sen stirra in i en stor bioduk i 2 timmar?
Man kan hålla handen på sin höjd, men vem gör det när man inte ens kan se den andra personens ansiktsuttryck eftersom det är så fruktansvärt jävla mörkt?

Eller sätta sig på ett knöigt café och lyckas faktiskt få i sig den där jävla muffinsen man köpte utan att behöva oroa sig för smulor runt hela munnen? Hur ska man dessutom kunna prata om något annat än vädret när det sitter folk överallt omkring en? Det lär dessutom vara ganska så svårt att få lite kroppskontakt med någon när man sitter mittemot varandra. Tåflirt is the shit?

Äh, jag tror nog inte på sånt där. Dejtande. Äsch.