kuk

Som flugornas skit på en koblaja. Jag undrar om jag verkligen förtjänas att behandlas så. The botten är verkligen nådd. Han är blockad nu, mest för att jag inte orkar med mig själv dampa loss på honom. Fastän det vore en lämplig åtgärd. Ett knä i skrevet skulle inte heller kännas fel, så att han skulle få så ont så han inte kan lyckas få sina småtjejer i säng. Usch.

Jag orkar inte mer; inga mer töm och glöm.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0