schnuckii

Jämställdhet.
Niklas har 2 bilder på mig i sin bilddagbok. Vad jag har, vill jag ärligt talat inte ens veta.
Men det är lugnt, det är fint.
Jag vet att jag var för långsam, han föll för fort. Inte en känsla på inväntning och takt.

Alla kan råka ut för de där dräggen. Pratade med en gammal vän, hon hade mött en Daniel i andra kläder. Samma uträknande, nedvärderande och helt enkelt sjuka sätt. Flashbacks from hell.

Jag ska snart duscha och göra mig i ordning för att träffa Söt-Emma i stan. Det blir nog nån fika och lite så. :)
Jag vet att jag egentligen behöver komma ut, men det är lika svårt varje gång. Jag är kluven. Jag vill inte sitta här hemma hos min mamma och deppa ihop. Men samtidigt så tar det så mycket kraft att orka göra något annat.
Jag är helt bedövad. Jag får inte lov att åka hem till mitt hem, till min sambo.

Om ett tag ska jag beställa tågbiljetter till Västerås. Då ska jag bo där en helg hos Kattis. Kanske träffa några av Niklas kompisar. Kanske träffa Niklas. Det finns inget smink i världen som skulle kunna få mig att känna mig säker i den situationen. Det är illa, för så länge man känner sig snygg så brukar allt gå vägen.