Nej


Och förresten var några av folket hemma i västerås häromdagen.
Hjärtat bankade inte så hårt när vi pratade om att de hade hängt på macken 5 minuter från lägenheten.. Bara lite.
En känsla av att vara snuvad på konfekten. En känsla av att veta att de inte ens bryr sig länge.
Det är de jag pratar om, inte han.
Det är lite roligt, jag menar i botten är ni ett gäng nördar som egentligen inte bryr er om varandra. Ni vet, jag vet, alla vet.
Vad vet vi mer?
Jag var kär, riktigt jävla kär. I en stad utanför stockholm som inte ens fanns på riktigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0