schnuckii

Igår var jag någonstans jag aldrig vill tillbaka till.
Vaknade upp lite bakfull hos matilda. Kände mig konstig redan dagen innan.

Vi satt och kollade på film och jag var helt galet rastlös. Hördes med johanna, bestämdes att vi skulle ses i stan men jag var så himla stissig och stressad att det tog skitlång tid för mig att ta mig dit.
På spårvagnen var jag paranoid som fan och hade känslan av att någon kommmer att ta mig för något.
Vagnen var inte ens halvfull men jag kände mig jätteinstängd och att alla ville mig ont. Väl av spårvagnen har jag glömt vart jag ska och får stanna upp en stund.
Det kändes som om jag skulle bli påkörd på varje övergångsställe, så jag drar ut på det och går över gatan nära cafét som möjligt. 

Och jag kunde inte ens tänka mig att gå in på cafét hon var på med en vän som hade gått, utan hon fick komma ut.
Jag kramade henne och grät en skvätt över mitt konstiga mående.
Vi åkte hem.
Jag fick ta tre olika tallrikar till maten på grund av någon slags obalans-känsla av vad som passar.
Jag mådde mycket bättre men film och lugnt sällskap men blev stressad av att anna (som satt bredvid i soffan en stund) rörde sig för mycket.
Jag somnade utan problem och har sovit gott.

Nu sitter jag här ganska nyvaken och måste gå till jobbet om en halvtimme.
Jag vet inte vad som hände igår och känner mig klyschig när jag ska förklara. Läskigt.