schnuckii

Julafton.
Ville skriva om min fina veganska julmat. Men även om hur jag känner mig som en utomjording bland alla sexistiska, rasistiska och heteronormativa skämt som min släktingar släpper ifrån sig.
Fast att jag hade det helt okej, för att jag hade anna och kajsa där, mina dejter till julmiddagen.

Men jag känner mig sorgsen och tom.
Missbruk och psykisk ohälsa är för närvarande i mitt liv just nu.

Jag har gett upp om honom, han kommer aldrig att kunna ta det ansvar han behöver att ta.
Gentemot sin sambo, sina vänner, sina barn.
Hört av en vän; "Alkoholister är inte vuxna människor"
Det slutar aldrig att göra ont. Jag är rädd. Att hans kropp lägger av en dag. Att mina barn kanske inte kommer att ha en närvarande och rolig morfar.

Och den där systern. Jag känner inte igen henne. Jag vet inte vem hon är.
Jag känner mig naiv, jag väntar fortfarande på att hon ska komma tillbaka en dag. Så som hon var.
Men jag har börjat glömma. Jag minns inte vad som hänt. Jag minns inte hur vår kontakt var förut. Om hon någon gång inte har varit manipulativ och egoistisk.
Jag undrar hur det känns att bli tvingad att kissa i en kopp varje vecka. Att inte bli trodd, att inte bli litad på.


Jag är så jävla ledsen och rädd just nu.