schnuckii

Förhoppningarna på min medicinen var enorma.
Jag trodde verkligen på det här.
Jag trodde lösningen på problem jag har haft längelänge kunde vara något så enkelt som en concerta.

Jag hade fel, än så länge. Min läkare sa att jag skulle få effekt på en gång. Men jag har inte känt någonting. Min helg/vecka har varit helt fruktansvärd. I helgen har jag speedat järnet. Har känt mig lugn med vännen jag var på besök hos, bad mig flera gånger att lugna mig lite eller frågade om jag inte kände mig lite speedad. Det gör ju iofs bara saken värre.

Jag ska till en sjuksköterska på öppenpsyk och diskutera medicinen om typ 3 veckor, cant wait. Jag är ju på lägsta dosen nu, tror de höjer så långsamt för att de ville ta mitt blodtryck och sådär. Mitt nuvarande blodtryck är nu helt totalt normalt. Tokigt normalt nästan faktiskt. Men concerta kunde visst påverka det.

Så, biverkningar då.. Jag har haft väldigt sviktande aptit. Ätit jättedålig frukost, som i vanliga fall är typ mitt största mål på dagen, bestående av gröt, kaffe och mackor. Mitt humör som i vanlig ordning ändrats blixtsnabbt, från glad till jätteledsen, från lugn till superspeedad på 2 sekunder. Så humörsvängningarna kan jag knappast räkna som biverkning.

Men jag tänkte iaf tipsa om lite grejer, (så jag också kan gå tillbaks hit och se vad klok jag var).

Just nu kör jag programmet i Focus. Goggla det! Det är väldigt klämkäckt, men otroligt pedagogiskt och snällt mot min stackars ADHD-hjärna. Jag vet inte om jag tar in något alls, men det känns fint att jag ägnar mig själv en stund med programmet i alla fall.

När jag städar mitt rum ber jag numera om sällskap. Det får mig att fokusera på det jag ska göra och hindrar mig från att starta en massa andra projekt. Det är som att jag skärper mig när jag har någon här och anstränger mig till att göra det jag faktiskt skulle göra.

Jag har lätt för att planera om saker hela tiden. Jag dubbelbokar ofta och glömmer ofta av grejer jag ska göra. Nu har jag märkt att kaosplanerandet blir värre om jag faktiskt pratar med någon om dom. Det bästa för mig är att jag tar ett par minuter och försöker att tänka ut vad som faktiskt är logiskt att jag gör på en och samma dag.

Ex, i söndags skulle jag hämta en dammsugare i en stadsdel, lämna den i annan stadsdel och fika med en familj där, träffa kompis och fråga henne om en jobbsökargrej (som skulle ta rätt mycket energi), gå på anhörigmöte för narkomaner klockan 16.30-18.00 och sedan direkt hem till ytterliggare en kompis och käka middag och sova.
Vad jag missar att planera är dels tiden, eftersom varje grej skulle ta minst 2 timmar. Jag är pank, så jag skulle knappast haft råd att käka lunch lite sådär snabbt ute och är ju dessutom vegan, så det är inte så lätt.

Jag blev i alla fall så himla stressad av allt jag skulle göra och började ringa runt och planera hit och dit. Till sist satte jag mig ner, planerade om allting på ett mer logiskt sätt.

För det första; klockan var 12 när jag började min dag. Jag var trött och ganska ledsen. Därför valde jag bort allt annat förutom det viktigaste; anhörigmötet och övernattningen. Det gav mig energi nog för att klara dagen, därför tror jag också att jag pallade en hemsk skoldag idag.