schnuckii

Nu är mitt jobbsökande i full gång.
Mitt bostadsökande också för den delen.. Malmö, here I come?

Idag kommer flyttlasset med alla sakerna. Fan.

" Skojar du? Jag trodde verkligen att ni skulle vara tillsammans resten av livet! "


Det börjar krypa i magen nu. Känner mig lätt illamående och förvånansvärt tom på känslor.
Eller kanske bara allmänt tom. Jag vet inte.

Jag vill säga att jag vet att det kommer att bli vi i slutet ändå, men det känns bara för klyschigt.
Hoppet är det sista som lämnar en människa, säger de.

Ikväll blir det ingen fest här, jag ska gå ut med en jobbarkompis. Kanske min sista kväll här, ingen idé att spendera den genom att snyfta ikapp med Niklas.
Om en timme ska jag vara spacklad och klar, sedan bär det av först till systemet och sedan förfest.
Spacklad är förövrigt ordet, det gäller att spackla över så mycket man kan.  Jag kan ju låtsas tycka att det är ytligt, men smink gör världen vackrare.

På nåt konstigt sätt längtar jag lite till Göteborg. Mamma, Pappa, Mikael, Cissi, Fanny, Erik, Bergis osv.
Tack.

Vi låtsas som ingenting.
Det känns skönt. Vi packar och skojar och har det bra.
Vi tycker faktiskt om varandra ändå. Det har vi kommit överens om.

Den första chocken är över. Men jag kommer att bryta ihop många gånger till.
Vem vet det kanske blir vi igen? Jag måste hoppas.

Vi pratade häromdagen om vad vi tyckte om hos varandra som vi själva skulle vilja ha. 
Jag vill ha Niklas till ytan självsäkra sätt. Att han klarar av saker, att han är självständig. Att han har haft världens mest skyddande barndom. (Inget ont mamma, men vi är mer mänskliga i vår familj)
Han ville lite av min bitchighet, att jag säger ifrån. Dessutom att jag har kompisar som jag har haft sen lång tillbaks.

Nu lyssnar jag på Britney Spears. Im a slave 4 u. Haha.

Imorgon ska vi ha fest här. Om någon nu vill komma.

Idag ska vi äta kräftor.
De låg i frysen och skrattade åt mig. De där kräftorna som vi köpt för att äta tillsammans som någon romatisk grej..
Jag bestämde mig för att lura dom och föreslå att jag och Niklas skulle äta de ändå.

De skrattar inte längre.

Jag minns inte när jag duschade sist. Jag kan inte komma ihåg om jag ätit frukost. Eller ätit någonting alls idag och igår förutom middagen igår. Jag kan inte minnas alls mycket.

Hela lägenheten är full med saker som vi tyckt om. Hälften mina, hälften hans. Att packa ner saker i lådor känns helt omöjligt. De hör hemma här. Precis som jag.

Fanfanfan.

Igår fick jag tröst från ett ytterst oväntat håll. Jag är chockad.

Lurad, besviken, skamsen, förtvivlad, förbannad.
Listan kan göras lång.


Jag hatar mig själv för att jag kunde hamna i den här situationen. Jag slutar aldrig gråta.
Försöker tänka på lösningar. Det måste går att fixa. Men ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag, han har verkligen bestämt sig för att han inte vill ha mig längre.

Igår kom jag hem hit igen efter att ha varit i Östersund. Jag kunde inte få mig till att somna bredvid honom. Efter lite frisk luft och ett stort glas baileys somnade jag till sist. Jag tänker framåt nu. Men jag vill inte tänka framåt, för jag vet att jag kommer att gråta mig till sömns många månader framöver.

Jag hatar att någon annan kan ha så här stor makt över mig.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen.

Expriment. Hur långt kan man gå. När är botten nådd?
Rent logiskt borde timbuktu redan vara mottot.
Håkans Jag vara bara inte gjord för dessa dar skulle spelas på repeat tillsammans med Bad cash quartets Monday morning.

Lite till, lite till, lite till. Det går.

VillInteKanInte är död. Gå och lägg dig.

..

En glad nyhet är i alla fall att Lousie kommer hit på fredag. :) Min gamla klasskompis som jag träffar högst vartannat år. Vi ska till Ikea och käka lunch och kolla på alla onödiga prylar.

Sen blir det fullt partaj i helgen dessutom. Jäääj.

Ögonen är grumliga, magen värker och huvudet känns som en stor boll. Sitter och äter lite frukost.
Idag slutar jag iaf klockan 15 och ska direkt hem efter jobbet. (Fastän den perfekta svarta klänningen inte hittats än)

Jag längtar tills jag får komma hem sedan..
Vi har en bananlåda på golvet kvar här. Vi har inte satt upp en enda tavla. Disken står lite varstans och sängen är aldrig bäddad. Men det är mitt hem. :)

Att slita sig ifrån Niklas när man ska upp på morgonen är inte kul. Han är så varm och sover så sött.
Snart är det faktiskt söndag och då ska vi ha lite sovmorgon. :)

Sitter här och försöker tvinga i mig frukost. Magen har gått ut i strejk och är alldeles öm igen.
Oro.

Sanna började skolan igår och Evelina har hittat en 19-årig Sandra som vill ha hennes häst. Ut och förändra livet var det ja..

Ändrade arbetstider  igen.. Jag jobbar min tredje dag 8.00-20.30 idag. Min tredje dag som jag bara orkar hem och gå och lägga mig för att jag naturligtvis börjar åtta nästa dag med. Börjar få lite bråttom nu. Ska gå hemifrån om ungefär en kvart. Men frukosten måste ätas i lugn och ro.

Niklas har varit på systemet första gången, de sa tydligen grattis i efterskott. Jag vet inte ens vilken veckodag jag fyller på.
 
Måste hitta några magontsvänliga kläder, det blir svårare och svårare för vädret är inte alltid med mig. Läste någonstans att hygien och utseénde ofta blir eftersatt när man stressar. Jotjena, vem har tid att pusta fasaden varje tidig morgon?

Nervositeten sitter i hela kroppen och bultar. Jag önskar mig själv lycka till nu.
Jag bestämmer mig nu för att bita ihop. Försöka lite till.
Se hur långt det går. Vi får se. Allt ska väl ordna sig i slutet.

Godmorgon. Jag vet inte om jag kan säga att det är en br morgon i och för sig. Jag är uppe med tuppen och ska gå och lägga mig med mörkret.
Idag jobbar jag 8-20.30 och 21-24. Tisdag-Fredag jobbar jag 8-15,16 nånting och sen kommer lördag med 8-24. På söndag är det släktgrej för Niklas. Jag vill sova.
Det kommer att bli en sådan där lappvecka. Då jag och Niklas inte har tid att träffas för våra arbetstider är så olika så att vi måste skriva lappar. :P

I lördags överraskade vi Niklas med en fest. :) Kidnappningen gick vägen och kvällen vart lyckad. Dock råkade jag somna på ett hårt golv. :/

Jag har inte med mig mat så det räcker för idag. Jag kommer att få köpa färdigmat. USCH.
Det fanns i alla fall tårta i kylen när jag kom igår. Fast den var sådär.

Jaha.
Lördagmorgon och jag har massor att göra. :) Måste planera en romantisk middag tills ikväll och så har jag massa annat smågrejs at uträtta.

Jag har börjat på ett nytt ställe nu. Personalen är underbar. :) Hoppas de låter mig jobba där en del. Fast det är väl ingen risk att jag får det.

Aldrig får jag sova ut. Jag förstår inte vad jag ska upp innan 8 för. :/ Jävla Gud som jävlas. Eller hur. För Gud finns ju menar jag.

Jag gjorde ett test om vilken man jag skulle passa bäst med; jag fick Martin Stenmarck. Usch. Jag skulle inte ta i honom med tång. Martin Stenmark, Prins Carl Philip, Idol-Danny, Darin, Idol-Måns osv är sådana där låtsasmänniskor. Det är inga karlar det. :p

Hejhallå.

Jag är uppe med tuppen men börjar inte förräns halv tio. Det är alltid bättre att vara ute i god tid. :) Jag har vaknat till och från hela natten. Har sovit jättedåligt. :/

Igår hade vi Jocke och Susan här på middag. Jag och Susan gjorde färsbiffar, ris, brunsås och sallad.  Sedan svängde jag ihop en kaka till kaffet. (Ja, jag är vuxen nu)
 
Igår var jag på jakt efter en svart (eller i alla fall mörk) klänning att ha till lite mer seriösa tillfällen. Det verkar som om affärerna har någon slags mellanperiod nu. Dvs, de har ingenting. :/

På söndag fyller Niklas år och på lördag ska vi ha romantisk middag. :) Jag undrar vad jag ska laga jag..

Nej, dags att hoppa in i duschen och vakna upp.

Klockan var strax efter åtta då Niklas somnade. N ligger han och sussar på fel håll i sängen och utan täcke och kudde. Haha, han lär ha varit trött. Vi har legat och kollat på Harry potter och käkat glass. :) Harry Potter sög, men det var mysigt ändå.


Btw. Jag tänker inte ens göra en efterlysning, tänker bara säga att jag är besviken. Så många gånger jag har ställt upp. Lite jävla hyfs skulle inte skada.


Nu är det nog läggdags för mig med, ska ta den där godnattciggen och borsta tänderna och allt det där.
(Jag undrar hur mycket av ens liv som går åt att borsta tänderna,duscha, borsta håret, gå på toaletten, måla naglarna, smörja in sig, ansiktsrengöring, in och urtagning av linser osv. Shit)

Fan. Vaknade av alarmet, inser först efter att jag har gått upp att jag ställt det minst en halvtimme för tidigt.
Niklas har sovit borta i två nätter nu, han har ägnat hela helgen åt att festa med sina kompisar. Ja, lite kul ska han få ha.
Jag har sovit ganska bra, trots att jag varit själv. Efter 13-timmars passet igår var jag lite mör så jag gjorde popcorn och satte på en film jag somnade till.

Idag jobbar jag bara till 15. Så jag tror nog det blir till att åka och storhandla, panta massor och plocka i ordning lite här hemma. Storhandla is the shit. :)

Idag flyttar Evelina till Malmö. Jag försöker att inte tänka på det. Hon är modig som vågar i alla fall.

Jag håller på att göra min första ris med stroganoff. Falukorv är inte gott. Inte någonstans. Alldeles fett och konstigt och smakar jag vet inte vad.
Har man köpt det får man laga det. Är tveksam till om jag någonsin kommer att uppskatta denniskorv, falukorv eller salami. Det är bara konstigt. Kassler är också konstigt, men jag gjorde min första kassler i ugn häromdagen och den var klart godkänd.

Mat och Mamma passar ihop.
Min mamma är inte världsbäst på att laga mat och har en konstig förälskelse i allt som innehåller kyckling..
Men... Jag har försökt göra kanelbullar men de är mil ifrån mammas, jag gör pannkakor ibland men jag får kasta i massa morötter, äpple, kanel och sånt för att de ska smaka gott. Till och med popcornen lyckas jag inte med, fastän jag sett mamma stå vid spisen och göra popcorn tusen gånger.. Mammas potatissallad, mammas räkmackor som hon ibland överraskade mig med när jag kom hem från skolan. Även om jag tog över mycket av bakningen därhemma, så var hon alltid bäst på det också. Jag förstår inte. Jag antar att man måste klämma ut ett par ungar för att lära sig.

Imorgon ska jag jobba 13 timmar och nästa vecka ska jag på en kurs. Jag vet inte varför jag tackade ja, men jobbet betalar och kursen hålls på ett flashigt hotell. Ja, varför inte egentligen?
Jag lär ju bidra med det jag alltid bidrar med dvs. sänka medelåldern.

Jocke (som varit arbetslös ungefär hela sitt liv) fällde kommentaren:
"Ja, så är det när man kommer ut i arbetslivet. Alla är äldre än vad man själv är"

Jag mår bra idag. Jag mådde ganska bra igår med.. Men det känns obehagligt att jag har haft så ont i magen, det måste ha varit något fel. Nu får jag anstränga mig för att vara glad och behålla min mage frisk och lycklig. :)

Ska jobba på ett nytt ställe idag. Jag är lite nervös, men jag är rätt van nu. Det kan inte gå mer än åt helvete. Jag gick upp i lite för god tid. Bussen går om drygt en timme och jag har tvättat håret och ätit frukost redan. Det ska nog bli bra.

Vecka 43. Jag längtar verkligen, en hel vecka att bara ta det lugnt på. Jag och Niklas i Göteborg. Vi kan hälsa på tusen släktingar och festa varje dag. Eller bara ta det lugnt och njuta av lite miljöombyte. Kanske grilla vid sjön.
Träffa mamma, pappa och syskonen igen. Jag längtar..

Jag skulle göra en playlist och kollade i min och Niklas musikmapp.
Hittade Hel. Ni vet de där Ultima Thule-brudarna..

"I mitt inre brinner ångesten, har levt mitt liv i skuld
genom lögner har jag älskat, har alltid älskat guld"

Om det där inte säger allt, så vet jag inte. Styrka, lönndom, saker som göms i det dolda och hej och hå
Blö.


Man kunde tydligen läsa om allt det pinsamma med: http://www.vikingarock.se/ .

Jag hade riktigt roligt igår. Det var ett tag sedan..
Ice, ice baby är tillbaks. Välkommen.

Doktorn igår. Jag tog inte ett blodprov. Provtagningssköterskan var fruktansvärt elak och behandlade mig som jag vet inte vad. Hon sa hela tiden att hon ville ha min hand. Jag totalvägrade för jag ville att hon skulle lova att säga till innan. Men hon vägrade lova det. Så åt helvete med henne. Och mig med det är ju bara mig själv jag förstör för. Hon sa att hon kunde ta i örsnibben och jag sa varsågod. Sedan påstod hon att mina örsnibbar var för små så då försökte hon ta handen igen.

Jag får ingen som helst hjälp..  120 spänn åt helvete. 
"Ta det lugnt ett par dagar och ät ipren"
Jag sa att jag redan har gjort det. Jag har tagit det lugnt, jag har ätit magkatarr-tabletter, jag har undvikit laktos.
Jag vet inte..

Nu sitter jag och lyssnar på håkan. Hurricane. Samma låt jag lyssnade på då jag tatuerade mig.
Det var meningen att jag skulle bli lugn. Men det är svårt, om 45 minuter ska jag ta ett blodprov. Jag är rädd, gråtfärdig, varm och yr. Vad fan är det här?

Jag sitter med embla-salva på fingern med plast över. De brukar tydligen inte ens ha embla på fingertoppar. Men jag fick det. Det känns bra.

Jag måste ju få sova ordentligt någon gång. Jag är trött på min magvärk nu. Ett blodprov skulle lösa mycket. Jag får se. Jag sa det till de med, jag får se om jag klarar det. Jag ska göra ett försök. Jag vågar inte sticka hål på mitt finger själv med en nål.. Jag vågar ingenting.

Jag försöker tänka på Sanna som varit med om allt. Tänker på när Evelina var med mig när jag gjorde mitt första blodprov i armen. Mitt första och enda som jag kan komma ihåg.
Hur många liter har de inte tömt alla andra på?

Susan kommer i alla fall hit snart och ska nog vara med tror jag. Hoppas jag.