schnuckii

Thank God it´s Friday?
Sitter här med nytvättat hår som jag försökt reda ut någorlunda. Trasslorna är mastiga minsann. :p
Bergis kommer och hämtar mig om en halvtimme, så ska vi åka till hennes syster där jag ska klippa mig. :)
Vet fortfarande inte hur jag vill ha det, men det märker jag väl?

Ikväll ska antaglien jag och Pappa åka till Hellströms. Det ska bli roligt, det var riktigt länge sedan jag träffade min pappa. Han föreslog att vi skulle åka dit och Hellstrumporna är ju trevliga så det blir nog bra. :)

Imorgon ska vi ha en otroligt härlig röjardag här hos mamma. Bränna saker vi inte vill ha och röja ur ett rum åt mig. Jag vill inte ha ett rum här, men det är väl mest praktiskt antar jag. Min rygg börjar ta stryk ordentligt efter nästan en månad på soffor.

Skins är förövrigt en skitbra serie har jag kommit fram till. Helt vrickad och total omöjlig att hitta åldersgruppen för då den handlar om ungdomar som knullar runt, knarkar och har sig. Även om den är knasig är den samtidigt så himla bra, kärlek tas upp på ett verklighetstroget sätt och det känns på riktigt.
Den går på femman efter CSI på torsdagar. Tror jag. Hett tips från coachen.

Torsdag. Uppe med tuppen idag. Vet inte varför riktigt..
Idag kommer min gamla klasskompis Johanna över på en fika. Det ska bli trevligt. Längesen vi träffades bara, så jag får väl se hur mycket vi har förändrats. Jag hoppas jag är lite annorlunda sen högstadiet iaf. :)
Mer bitterfittig kan tänkas. (Ja, bitterfittig är ett ord.)

Igår ringde SmultronSandra och frågade om jag ville gå med henne till Rockbaren. Men i och med att jag har svårigheter att ta mig hem en vanlig onsdag fick jag tacka nej. Vi skulle bara se ett band och hon skulle upp tidigt dagen efter. Kul att hon frågade i alla fall. :)

Jag sänder ett försenat GRATTIS till Sanna för sitt VG på tentan. :) Bra jobbat, faaaan!

Jag ska fan sätta in en kontaktannons.
"Tjej på snart 20 söker vuxen kille som har navelsträngen ordentligt avklippt och önskar liksom jag att slå sig till ro med ett liv med barn, volvo och villa"

Jag gissar på att Börje 45 år kommer att svara. Bara Börjar och Bengtar och såna.

Jag vill inte vara rädd.
Även om rädd är det ord som bäst beskriver allt nu. Jag är rädd och orolig för vad jag ska ta mig till i livet nu. Jag är rädd för att det kommer ta lång tid innan jag är glad igen. Det här är bara början.

Tisdag.. och jag orkar inte sysselsätta mig.

Helgen har varit bra.
I lördags hade vi tjejkväll. Jag, Evelina, Bergis, Ström och Brochs. Det var trevligt, mycket vin och tjöt.
Efter att alla hade åkt var det bara Bergis kvar som skulle hämta hennes pojkvän Sanjo i stan. Jag följde med och sov i Bergsjön. Spännande grejer. :p

På fredag ska jag klippa mig igen. Måste leta lite inspiration tills dess. Bergis syster Angeliqa ska klippa mig. Hm.
Vet inte hur jag vill ha det.

Det första steget är att inse fakta. Inse vart jag är. Jag har bott här på en soffa nu i 3 veckor. Det håller inte.

Här sitter jag. Arbetslös och grinig. Avbruten i livet.

Något slog mig precis, som brukar finnas i mina tankar. Jag vill ha barn. Inte om några år, jag vill ha barn nu.
Jag vet inte vad det är som spökar, just nu borde det vara det sista jag tänker på.
Det är säkert många gånger ett rent helvete att vara gravid och födseln vågar jag knappt tänka på. Jag som inte ens klarar av att ta ett blodprov, har fått den konstiga längtan efter att bli med barn?
Jag undrar jag..

..

Jag bönar och ber, men det hjälper inte.

Den där tjejen som inte fattar att vi faktiskt inte tycker om varandra på riktigt.
Den där tjejen som inte kan lägga bort sig själv och bry sig om andra.
Den där tjejen som inte förstår att jag behöver mer än så just nu.
Den där killen som inte kan ställa upp för mig, fastän någonstans vet vad allting handlar om.
Den där tjejen som är så galet otacksam.

Än en gång så upptäcker jag att tröst kan komma från många olika håll.
Idag ska jag ta hand om mig själv. Raka benen, göra ansiktsmask. Komma ut i livet.

På begäran; något annat ämne.

Idag vaknade jag klockan 8, satte mig vid datorn och spelade. Nu har jag linsbiffar på spisen som jag ska äta i tacosbröd men sallad och kall sås. Annars ska jag inte göra så mycket idag, eller imorrn heller för den delen.
Sorgligt, men så ser det ut.

Mamma ringer mig minst 3 gånger om dagen när hon är på jobbet och frågar om jag äter eller om jag behöver något. Hur jag sover och vad jag gör.

Snart kommer iaf Evelina hem. :) Onsdag till söndag ska hon vara här. :) På torsdag ska jag följa med henne och hälsa på Jolle och sedan kanske det blir Sticky på kvällen om vi lyckas skaffa någon skjuts hem..
I helgen kommer Louise till Göteborg också, så det blir kul. :)

http://tonk.bilddagboken.se/index.php?main=L3Avc2hvdy5odG1sP2lkPTMxMTEzNjA2

If I go crazy then will you still call me Superman?

Det går framåt snarare än bakåt, kan man väl säga.
Vi ska träffas om ett tag, var vi båda överens om. Vi får väl se vad som händer och fötter. Jag ska inte hoppas.

Idag borde jag ringa till Vikariepoolen här, men jag vill inte. Jag vill veta exakt vart jag ska ta vägen först. Hade svarat på en annons om ett rum i ett radhus. 2600/månaden. Rätt schysst.. Men jag vet inte än.

Livet är kort, men timmarna är långa

Ett citat som känns väldigt passande just nu. Tiden flyger iväg, jag minns knappt vilken veckodag det är. Samtidigt är varje timme helt olidlig.

Jag vill ge upp, men jag kan inte. Det är omöjligt. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag kan inte sluta försöka.

Jag får sämre hy nu. Finnarna poppar upp och allting känns ur balans. Min ork är borta. Allting är borta.

Tuk tuk rally idag. Bilfärder, mängder av bilfärder.

Minns du då vi gick till världens ände?
Du ville dit jag hängde på
Vi var två, men jag var nog den ende
som aldrig kom därifrån

Minns du då vi var som eld och vatten?
Du tände på jag släckte ner
Vi var två och vi drog genom natten
Alltid på väg någonstans

Ta mig upp? Hjälp mig upp då!
Jag har inga lämpliga ord och just inga svar. Jag antar att jag just insett vad om hänt.

Men ska det vara så svårt att få nån nullning här inatt?

Det är Byz för hela slanten just nu. Men det är lite sorgligt. Mina magiska fingrar är borta och jag har minsann inga emergency-nummer.  Det är bara fejk alltihop. 

Att jag kan bli så besatt. Jag har inte bara blivit av med mitt hem, jobb och min käraste utan också viljan. Magin.
Jag försöker reda ut mig själv. Vad jag egentligen känner, hur jag mår. Allt är så fruktansvärt utraderat.  Jag har svårt att se en mening med tillvaron.

Dags att le som en fotomodell. Kanske inte se ut som torkat revbensspjäll dock. Det kan vi hoppa. 

Pusselbitar faller ihop. Små ord, små kommentarer. Jag förstår mer nu.

Man ska verkligen ta tillvara varje minut man får, men vem är på topp jämt?

Jämställdhet.
Niklas har 2 bilder på mig i sin bilddagbok. Vad jag har, vill jag ärligt talat inte ens veta.
Men det är lugnt, det är fint.
Jag vet att jag var för långsam, han föll för fort. Inte en känsla på inväntning och takt.

Alla kan råka ut för de där dräggen. Pratade med en gammal vän, hon hade mött en Daniel i andra kläder. Samma uträknande, nedvärderande och helt enkelt sjuka sätt. Flashbacks from hell.

Jag ska snart duscha och göra mig i ordning för att träffa Söt-Emma i stan. Det blir nog nån fika och lite så. :)
Jag vet att jag egentligen behöver komma ut, men det är lika svårt varje gång. Jag är kluven. Jag vill inte sitta här hemma hos min mamma och deppa ihop. Men samtidigt så tar det så mycket kraft att orka göra något annat.
Jag är helt bedövad. Jag får inte lov att åka hem till mitt hem, till min sambo.

Om ett tag ska jag beställa tågbiljetter till Västerås. Då ska jag bo där en helg hos Kattis. Kanske träffa några av Niklas kompisar. Kanske träffa Niklas. Det finns inget smink i världen som skulle kunna få mig att känna mig säker i den situationen. Det är illa, för så länge man känner sig snygg så brukar allt gå vägen.

Det är flera som har sagt att jag verkar ta det hela bra.
Gud så fel man kan ha. Jag vill bara skrika. Jag hade det, sen sumpade jag det.
Tänk om jag inte åkt till Österund. Tänk om jag hade stannat kvar hemma och förklarat hur mycket jag älskade honom istället. Jag saknar honom hela tiden. Jag tänker på honom hela tiden. Jag är så förbannat trött på att ligga ensam på min soffa och veta att jag inte bara  kan åka hem igen. Mitt hem.
Men det går väl bra för honom nu. Han går vidare. Han avancerar i jobbet, han köpte en ny soffa.
Jag sitter hemma utan någon som helst vilja att ens gå utanför tomten. Det kanske är elakt mot alla andra, men han är det som betyder mest. Fortfarande. Jag lider av att vara så ensam. Visst ställer alla här upp, men ag vill ha Niklas här.
Tänk att något så enkelt som honom bredvid mig, har blivit så svårt.

Jag läser Doktor Glas nu. Den är faktiskt bra. Jag hakade på den där fåniga "köp en bok med tidningen"-grejen. Hela svenskaundervisningen på gymnasiet kom plösligt tillbaka och jag inser att vår kära Anna läst boken mer än en gång.

Hejhallå.
Nu sitter jag hos Emma Ström. Vi ska ut ikväll minsann. Först blir det förfest hos Istvan kompis. Jag är verkligen inte på humör och inte Emma heller. Men jag känner att jag behöver det här. Igår sov jag hos Mikael och Cissi.
Idag på dagen har jag vart i Kungsmässan och shoppat loss med först Mamma och Cissi och sen Emma.
 Fan, jag är duktig nu. Jag hade helst velat ligga hemma och bara försöka sova.

Jag tycker synd om Sanna. Hon såg inte ut att må alltför bra. :/ 




Miss you, miss you.

En kyla som inte försvinner. Det spelar ingen roll hur många filtar man har på sig.
Jag hittar ingen tändare. Det är helt galet.



I´m sorry for blaming you, for everything I just couldn´t do

Ännu en natt med alldeles för lite och orolig sömn. Min hud börjar till och med bli konstig. Hela jag är ur balans.

Imorse vaknade jag av kräkljud. Ser Nisse stå ungefär 4 meter ifrån mig och spy massor. Ser det, men orkar inte göra något åt det just då. Så jag går upp till köket för att ta mig lite frukost. Tro fan att kattjäveln har varit på brödet och käkat?
Usch.
Dock var nog plasten lite svår att ta sig in i eller brödet inte så gott som han först trodde för han hade inte ätit upp allt.
Kommer aldrig att glömma när Nisse åt upp 5-6 stooora bullar, men åt bara upp det goda i mitten.
Ja, man säger ju att det inte finns konstiga djur, bara konstiga ägare. Men i det här fallet vette tusan. Han fräser, anfaller, bråkar med de andra katterna, hugger efter gäster osv.
Weird.

Igår var jag på långpromenad med Emma och Goldie. Det var jättemörkt ute. Shit, det börjar bli mörkare. Promenaden vart trevlig i alla fall. Bra att jag får komma ut lite. Jag kan ju inte sitta här och mögla bort.

Jag har inte avbokat biljetterna till Göteborg för mig och Niklas än..  Det känns så sorgligt.  Vi skulle åka till Ullared med Cissi och handla tusen onödiga saker. Jag ville göra det med honom. Jag vill göra allt med honom.

Det kommer en mycket svår tid nu.

Jag saknar honom något så otroligt.
Jag går runt och gör ingenting.
Smutsigt hår och flickrummet fullt med lådor.
Jag har inte packat upp någonting. Varför packa upp, när jag inte tänkt stanna?

Det börjar sakta, sakta sjunka in. De första dagarna grät jag flera gången om dagen, ofta länge, länge.
Det blir mindre och mindre gråt, men desto mer panik.

Jag har inte varit härifrån sedan jag kom hit i måndags. Jag orkar inte åka någonstans. Har ingen lust med någonting. Igår var Bergis här och höll mig sällskap. Det var trevligt.

Jag drömmer hemska mardrömmar. Vaknar upp, inser att jag är ensam. Fan. Jag är så otroligt trött. Jag minns inte när jag går och lägger mig, eller när jag vaknar. Zombie.

Tankarna går dit hela tiden. Jag undrar vad han gör, hur han mår, vad han äter, vad han har på sig, hur han luktar. Jag skulle ha kämpat mer, jag skulle ha ordnat det här. Det skulle aldrig ha hänt om jag var bara gjorde lite mer så och mindre så. Ungefär.

Maktlös.

Vi är faktiskt såna som i slutet får varann.