schnuckii

Igår var jag någonstans jag aldrig vill tillbaka till.
Vaknade upp lite bakfull hos matilda. Kände mig konstig redan dagen innan.

Vi satt och kollade på film och jag var helt galet rastlös. Hördes med johanna, bestämdes att vi skulle ses i stan men jag var så himla stissig och stressad att det tog skitlång tid för mig att ta mig dit.
På spårvagnen var jag paranoid som fan och hade känslan av att någon kommmer att ta mig för något.
Vagnen var inte ens halvfull men jag kände mig jätteinstängd och att alla ville mig ont. Väl av spårvagnen har jag glömt vart jag ska och får stanna upp en stund.
Det kändes som om jag skulle bli påkörd på varje övergångsställe, så jag drar ut på det och går över gatan nära cafét som möjligt. 

Och jag kunde inte ens tänka mig att gå in på cafét hon var på med en vän som hade gått, utan hon fick komma ut.
Jag kramade henne och grät en skvätt över mitt konstiga mående.
Vi åkte hem.
Jag fick ta tre olika tallrikar till maten på grund av någon slags obalans-känsla av vad som passar.
Jag mådde mycket bättre men film och lugnt sällskap men blev stressad av att anna (som satt bredvid i soffan en stund) rörde sig för mycket.
Jag somnade utan problem och har sovit gott.

Nu sitter jag här ganska nyvaken och måste gå till jobbet om en halvtimme.
Jag vet inte vad som hände igår och känner mig klyschig när jag ska förklara. Läskigt.

Julafton.
Ville skriva om min fina veganska julmat. Men även om hur jag känner mig som en utomjording bland alla sexistiska, rasistiska och heteronormativa skämt som min släktingar släpper ifrån sig.
Fast att jag hade det helt okej, för att jag hade anna och kajsa där, mina dejter till julmiddagen.

Men jag känner mig sorgsen och tom.
Missbruk och psykisk ohälsa är för närvarande i mitt liv just nu.

Jag har gett upp om honom, han kommer aldrig att kunna ta det ansvar han behöver att ta.
Gentemot sin sambo, sina vänner, sina barn.
Hört av en vän; "Alkoholister är inte vuxna människor"
Det slutar aldrig att göra ont. Jag är rädd. Att hans kropp lägger av en dag. Att mina barn kanske inte kommer att ha en närvarande och rolig morfar.

Och den där systern. Jag känner inte igen henne. Jag vet inte vem hon är.
Jag känner mig naiv, jag väntar fortfarande på att hon ska komma tillbaka en dag. Så som hon var.
Men jag har börjat glömma. Jag minns inte vad som hänt. Jag minns inte hur vår kontakt var förut. Om hon någon gång inte har varit manipulativ och egoistisk.
Jag undrar hur det känns att bli tvingad att kissa i en kopp varje vecka. Att inte bli trodd, att inte bli litad på.


Jag är så jävla ledsen och rädd just nu.

Vi har gjort en pepparkaksborg, jag har gjort knäck, kola och mandelmassa-figurer.
Granen är stor och grön och mamma har varit här och lämnat paket jag får öppna imorgon.

Men jag har en klump i magen.
Och är nervös inför något jag inte förstår.
Jag kommer att klara det här fint, men jag känner mig så himla ensam inför julen.
Som jag ska fira hos farmor med anna och cajsa och 20 släktingar. Det känns så otryggt allting på något sätt.
Känns som om jag inte har kontroll över dagen och att jag inte fått planera allt i detalj.

Födelsedag igår.
Vaknade med mensvärk och rejäl förkylning klockan sju. Låg och jämrade mig med massa värktabletter i kroppen tills jag hörde en fin sång. :)
Ett gäng sambos kom in och sjöng och hade med sig lyxfrukost bestående av smoothie, sojalatte, citronyoughurt med blåbär på och mackor med vegan-creamcheese och gräslök. Helt fantastiskt fint.
Jag fick världens finaste present av anna. En pärlplatta på henne och mig, gjord av sjukt många pärlor. Hon är så himla duktig på sånt. :)

Sushi till lunch och sedan god middag och fint häng. Ljus och findukat och bordet fullt med finisar.  
Sedan hade de planerat pepparkakshusbak, men vi orkade inte riktigt hela vägen.
Whoppi på besök sjöng även en födelsedagssång på sitt namibianska klickspråk (minns inte vad det heter).

Jag måste säga att det var den bästa födelsedagen på länge! Utan att behöva lämna huset mer än att gå till systemet och köpa mig cider.

Jag spyr på den käcka hetero-tvåsamheten just nu btw. Been there done that, och aldrig igen.

Malmö var förresten jättefint! Förfest med minst sagt blandat folk. Efterhäng med evelina och martin stenmarck.
Sushi och konsert. Det känns bra att jag tog mig dit, det var trevligt. :)

Har stått i köket större delen av dagen. Fixat lunch till mamma och anna, gjort lasagne och kikärtssallad till 12 personer, och även gjort massa hommus och lagt i frysen.
Kokade tre jättekastruller äpplemos häromdagen, men än har vi äpplen kvar, (som vi fått av grannen).

Jag som tänker att jag mest går hemma och slöar, när jag inte jobbar mina få timmar.

Det börjar bli rejält kallt nu.
Ska försöka planera lite semester framöver. Malmö först och sedan världen? Heh.

Det bubblar i mitt huvud. Det kliar i mina knän.
Jag minns för ett år sedan, jag hatade verkligen hur alla sa ordet "pepp" i varje mening.
Men nu, nu jävlar är jag peppad.
Jag kan göra allting i hela världen. Så känns det nästan just nu i alla fall.

Det är viktigt det här. Jag är viktig.

Det här är viktigt.
"Googla precis mariette (Som i mariette hansson, Idol-tjej) . Alla hennes favoritartister är flatikoner. Hon är så jävla flata. Om du nu någonsin tvekat på det."

Valet på söndag är viktigt.

Sitter och gör massa jobbmackor. Med linspålägg som jag precis geggat ihop och tahini och paprika.
Min lön är försenad och jag är helt galet pank.

Bubblan här skyddar mig mot mycket ont. Till exempel att folk inte skäms när de pratar om den underbara kött eller fisk-rätten de åt nyligen. tt det inte ens finns en liten tanke på bågot annat.
Vad fan, jag har käkat en massa kött jag med.
Och jag kan förstå att folk äter kött. MEN, det ska väl ändå vara något väldigt lyxigt isåfall?
Ät vegetariskt hela veckorna och sen ät de där söndagskotletterna.

Kött är inte nyttigt. Kött är bara en massa skit blandat med delar av stressade djur som mördats.

Hej och hå.
Idag är en pigg dag. Jag har inte hämtat mig från frukosten med massor av kaffe, så jag är alldeles koffein-pirrig.
Tvätt idag och städande.

Stockholm var trevligt, jag fick dessutom göra något jag tänkt på länge.

Laleh ikväll, Hello Saferide imorrn, känns himla fint.

Jag har precis ätit min matdagsmat; lasagne. Gottigt.

Nu är det ganska tomt här hemma, mnga är bortresta över sommaren och på onsdag åker jag med!
Då blir det Stockholm, det ska bli skönt! Jag kommer nog längta massor hem iofs, och sakna Anna. Men sånt ska ju vara nyttigt säger dom...

Jag och Anna har sovit nästan hela dagen idag. Det var riktigt skönt och få bara slappa.

Nu ska jag ta itu med kökskaoset jag lämnat efter mig. Blä.

"Vissa program kan sluta fungera om du byter namn på, flyttar eller tar bort daniel. Vill du verkligen göra det här?"

Efter kommentarer från omgivning om att jag ska vara så himla anti.
Jag tar mitt ansvar.

Förtryck hör ihop.

Om vi börjar med...
Alla människor är lika mycket värda.
I princip ja. Men i samhället nej. Den vita heterosexuella medelålders mannen är norm, i så mycket. 
Kön, etnicitet, ålder och sexuell läggning spelar roll.
Alla utanför normen blir till andrasortering. Bryter man dessutom mot flera av normerna, är man körd.

KÖN Jag vill tro på ett systerskap. Jag är feminist. Jag försöker att leva som jag lär. Jag försöker att ta diskussionerna, jag försöker att peppa. Jag vill vara lika självklar överallt som motsvarande kille.
ETNICITET Jag är anti-rasist. Jag hatar alla smygkommentarer man får höra. "Jag är inte rasist, men..."
SEXUELL LÄGGNING Jag vill aldrig mer behöva komma ut ,som den som är avvikande. Jag vill inte vara flatan på jobbet. Jag vill inte kalla min flickvän "min nära vän" mer per automatik för att det blir lättare så. Jag vill att sexualitet inte ska vara så viktigt och ska få lov att vara flytande dvs att man aldrig ska behöva känna press inför att definera sig själv. Jag har upptäckt att många är snabba med att säga till mig att jag är bisexuell, vilket är ett ord jag inte alls kan identifiera mig med.

Alltså.
Av de här orsakerna diskrimineras människor dagligen, överallt.
Och görs till andra klassens människor.
Och där hamnar jag.

Djur blir förtryckta. Ett förtryck, påminner om andra.
Vi kan välja att inte förtrycka djur. Men det är helt accepterat i dagens samhälle.
Jag förtrycker andra klassens varelser om jag äter kött, ägg eller dricker mjölk då djur behandlas illa, och utnyttjas och dödas.


Feminism-veganism.
Att visa respekt.

Jag har tagit en paus. Stopp det räcker nu. Det räcker faktiskt nu.
Igår var en fruktansvärd dag, mamma fick  komma och hämta mig.
Jag behövde komma ifrån mitt underbara hus och mina underbara sambos..
Jag packade med mig saker för 2 veckor, men kommer nog inte stanna här mer än 2-3 dagar.
Musik, bilder från kameran, kläder, 2 böcker.

Jag har blivit så sjukt sårad och alla mina ömma punkter har blivit tryckta på.
Jag har en duell mellan mitt ego och mitt samvete just nu.
Det låter fånigt allting. Men det är så himla viktigt.

Men jag bara grät och grät igår. Och jag kan inte avgöra vad jag behöver nu. Jag har sovit kanske 4 timmar men jag kan inte sova mer. Jag har en dundrande huvudvärk och mina ben pirrar av rastlöshet.
Jag behöver en plan.

Flyttar in i mitt nya rum här i kollektivet. Det känns jättebra, jag får en anledning att rensa ut massa grejer. Rummet är mindre, men så himla mycket ljusare och finare.
Anna trivs där redan säger hon. Hon sitter och ritar och lyssnar på musik där nu.

Har så mycket olika tankar just nu. Kaos i mitt huvud. Men det känns som om allt kommer att ordna sig. Konfliktfylld dag igår.

Länge sedan, så jag ska inte ens försöka mig på någon ordentlig uppdatering längre tillbaks.

Jag är hos mamma nu, på semester här med matti. Vi har det jättefint och jag känner mig lugn.
Vi har badat, druckit öl/cider, ätit mat och kollat alldeles för mycket på tv. Det är sånt som jag inte riktigt gör hemma.

I lördags var jag och röstade på biblioteket. Jag hade tre val.
Gudrun Schyman, Fi.
Carl Schlyter (stavas?) Miljöpartiet
Eva-Britt Svensson, Vänsterpartiet.

Jag vet inte om jag valde rätt. Jag är absolut inte nöjd med hur det gick iaf.
Min lillebror pratade om att folkpartiet tar röster från sverigedemokraterna och hade en utläggning. Det är läskigt. Om man bara är lite light-rasist ska ju fp funka då.

Gråt, skratt och hetsig dag är det här.
Det är väl så jag trivs antar jag.
Men den där lillasystern skrämmer mig. Jag är rädd för att hon ska skada någon, eller sig själv. På riktigt liksom.


Jag har ett groende manshat i mig idag...
Varför ser man upp till puckon? Varför gör man allt för att få deras bekräftelse?
Jag önskar att tjejer var två och en halv meter långa och biffiga som fan och bytte äckliga blodiga tamponger på spårvagnen, utan minsta önskan att vara till lags.

Hej.
Nu sitter jag i Bergsjön hos Cendi, Beccy och Miahabo. Det känns fint.
Jag och Anna sover på olika ställen inatt, lite minipaus. Bra och nyttigt. Växter och förhållanden måste vårdas ömt.

Den 17;e februari åker jag och Anna till Malmö för att hälsa på Evelina och Matti också. Det känns kul med en semester och se Evelinas Malmö-värld.
 

Jag antar att väldigt många har har en komma ut-berättelse och det är fruktansvärt att det ska behöva vara så.
Jag kan tycka att det är lite underligt att man ska behöva komma ut som homosexuell, bisexuell eller whatever. Det verkar vara väldigt viktig för omvärlden vem man kan bli kär eller tänder på. Det verkar också vara en stor grej att man ska veta exakt vilka man kan tänkas tända på.
Kort sagt; jag upplevde det som mycket svårt att berätta att jag var kär i en tjej då väldigt många verkade stämpla mig som det ena eller andra.
Jag tyckte det var omvälvande att behöva berätta och veta att människor skulle kanske behöva lite tid på sig, kanske inte skulle helt acceptera mitt val av partner och sedan tillråga på allt också behöva tvingas fundera på vad jag skulle kalla mig själv.

Freestyler var ett ord som var bra; en av mina sambos kallade sig själv det och för henne betydde det i princip att man kunde göra vad som helst med vem som helst utan att det skulle ändra något hos ens egna sexuella läggning.

Trots det kände jag en liten gnagande känsla av att jag borde kunna definiera min sexuella läggning mer utförligt; åtminstone för mig själv.
Var jag bisexuell eftersom jag faktiskt hade haft sex med båda könen?
Eller var jag en heterosexuell tjej som bara hade mitt första förhållande med en tjej?
För mig var det så mycket mer än så.

Jag grät när jag berättade om henne för min mamma. Jag grät över ett bråk jag och min tjej hade haft och min oro över hur mamma skulle reagera. Hon tog det fint och sa inte ett ord fel.

Jag smsade min närmsta och äldsta vän. Hon svarade inte förrän efter kansk 4-5 timmar och jag gick som på nålar. Jag antog att det kanske är svårt att veta vad man ska säga. Att det kanske fortfarande kan vara svårt, men att det inte gör någonting för jag vet att jag har henne kvar.

Pappa sa; "Sandra, du förstår det här är inte lätt för en far att höra"


När jag hör orden "komma ut ur garderoben" tänker jag att man sitter därinne i garderoben
och sen hoppar ut och ALLA är där och klappar händerna och det är glitter och sen får man tårta.
Men jag har kommit ut kanske 20 gånger. För olika människor. Familj, vänner, kompisar, arbetskompisar, brukare osv. Jag har nästan förberett mig på att jag alltid kommer att hamna i situationer där jag behöver "komma ut".
Det är fel att jag överhuvudtaget ska behöva vara beredd på att alla kanske inte riktigt är bekväma med vem jag valt att leva med i ett förhållande.

Jag kanske inte är tillsammans med min flickvän länge alls och sedan väljer att bara ha sex med män. Men jag vet att det kommer aldrig att bli helt och hållet som förut.
Det gör mig glad och jag tänker på mitt vertikala leende därnere och vad det kan ställa till det för folks stackars små skyddade världar. Men det gör mig fortfarande mest glad.

Jag tänker på en vän som berättar hur mycket hon verkligen älskar tjejer.  
Jag tänker på de fördomar som finns om att alla homosexuella knullar med alla och att en flata vill hångla med alla tjejer hon träffar och även med sina tjejkompisar. Och på alla fina människor som bevisar motsatsen.
Jag tänker på att jag kan klä ut mig till kille och göra mig medvetet okvinnlig utan att det behöver förändra något hos mig eller hos människor jag bryr mig om.
Jag tänker på hur jag vill ropa slagord; ALL KÄRLEK ÄR BRA KÄRLEK!

Jag tänker på att jag är så glad över att jag har träffat Anna.  

Hejhopp.
Alla gör slut runtomkring nu.
Det får mig att inse hur mycket jag tycker om Anna, hur viktig hon är.
Inatt sov jag med Marse, för att Anna sov borta. Jag var tydligen väldigt kelen inatt och kommer nog inte våga sova med andra än Anna på ett tag. ;)

Idag har jag å mig en skjorta jag fick av Anna häromdagen. Den är världens skönaste och jag ska ha på mig den varje dag nästan tror jag.
snart är det tjugondag knut och då ska granen ut och pepparkakshuset ätas upp. Och tills dess har nog alla sambos återvänt!