schnuckii

Jag skrev precis ett helt inlägg om world of warcraft, min enda glädje i livet.
Dock är jag så kass så jag råkade radera hela inlägget. Jag lovade att ni inte missade något intressant. Ring mig om ni vill ha en utförlig beskrivning. Eller kontakta mig på servern Thunderhorn på char; Evolie, Schnuckii eller Bettaan.
Haha.

..

En ursäkt är på sin plats.

De försvinner inte. De försvinner aldrig. Jag vet om det, så det känns ganska lugnt. Jag vet om att jag kommer att tänka på dom ofta.
Längtar efter en riktig myskväll, som den där tjejkvällen med vin vi hade för ett tag sen. :)
Eller bara mys med en person funkar ju med. Faktiskt.

Jag har inte tittat i min kalender på 5 veckor. Det är en frihetskänsla som inte går att beskriva, jag som kollade i den flera gånger om dagen förut och ändrade och grejade.
Klipp dig och skaffa dig ett jobb.

Har i alla fall planerat lite kul, ska träffa Bergis på torsdag och Linda från gymnasiet nästa tisdag. :) Sedan har jag inte orkat planerat så mycket mer. Helgen är fortfarande en gåta, men det känns ovanligt bra. Tror nog minsann att nåt bra händer. Somliga tycker väl att jag skulle passa på och få mig lite kuk. :p haha

Lyssnar på kent´s socker.

Spelar det längre någon roll
jag orkar inte slåss
det är bortom min kontroll
du lämnade mig ensam
och självklart blev jag rädd
min sista gnista hopp
vara att synas att bli sedd
och jag glömmer bort att andas
för sex musik och våld
var det vackraste som hänt mig
sen själen min blev såld
att synas utan att verka
ser enkelt ut på håll
men jag lever på impuls nu
via fjärrkontroll
men jag sa alltid nej

Jag vet inte varför jag gillar den så mycket, den säger mig inte så mycket nu. I och för sig har slutat slåss, jag vill inte ha honom ens. Varför skulle jag vilja det nu? Han har gjort för mycket ont.

Många tankar till Sanna, vars huvud världen aldrig slutar skita på. Om jag trodde på Gud skulle han ha fått ett mycket upprört samtal vid det här laget. Det finns ingen rättvisa..

Som flugornas skit på en koblaja. Jag undrar om jag verkligen förtjänas att behandlas så. The botten är verkligen nådd. Han är blockad nu, mest för att jag inte orkar med mig själv dampa loss på honom. Fastän det vore en lämplig åtgärd. Ett knä i skrevet skulle inte heller kännas fel, så att han skulle få så ont så han inte kan lyckas få sina småtjejer i säng. Usch.

Jag orkar inte mer; inga mer töm och glöm.

Johanna påstod idag att hon inte var dejtmaterial.
Jag förstår inte, för jag kan verkligen bara komma på en enda människa som möjligtvis kan räknas som dejtmaterial. Då menar jag inte till mig själv, utan som överhuvudtaget skulle uppskatta en riktig dejt.

Hur kul är det till exempel att stå i kö till att hämta ut biljetter på bio, stå och vänta en halv evighet och sen stirra in i en stor bioduk i 2 timmar?
Man kan hålla handen på sin höjd, men vem gör det när man inte ens kan se den andra personens ansiktsuttryck eftersom det är så fruktansvärt jävla mörkt?

Eller sätta sig på ett knöigt café och lyckas faktiskt få i sig den där jävla muffinsen man köpte utan att behöva oroa sig för smulor runt hela munnen? Hur ska man dessutom kunna prata om något annat än vädret när det sitter folk överallt omkring en? Det lär dessutom vara ganska så svårt att få lite kroppskontakt med någon när man sitter mittemot varandra. Tåflirt is the shit?

Äh, jag tror nog inte på sånt där. Dejtande. Äsch.

Jag är ute på marknaden igen.
Jag har köpt nya underkläder, jacka, klänning, linne, kofta osv. Jag ska köpa en ny väska, nya jeans och nya skor också.

Det pirrar inge vidare alltså. Men spännande är det. Jag undrar vad som händer sen. Antaglien inte så mycket.
Men jaja.

Dampisarna har lov nu. Skrik och panik dvs. Jag funderar därför starkt på att skaffa mig ett jobb den här veckan. Funderar.

Hej hoppsan. Klockan är inte ens 9, men jag vaknade av mig själv nu. :/ Blev sent igår, tjötade i telefon till 2. :)
Trevligt värre.

Frukosten står i ugnen fejkpizza med skinka, champinjoner och tomater. Sjukt gott. Det är väl till och våga ikväll då.
Jag måste ha högklackat till min nya klänning, men jag kan ju verkligen inte gå i det. :/ Löser la sig iofs.

Nu är Evelina hemma. :) Vi ska ses på söndag. Ska bli kul.

Mannen har en ny flirt, men vadfan. Det har jag med. Men det gör fortfarande ont. En lång blond smal tjej. Som dessutom är yngre.
Vad hände med blondingrejen? Idiot.

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Blä.
Som om jag orkar igen liksom.

Kollar på CSI, reklam nu. Lugn hemmakväll alldeles ensam hemma, känner mig inte ens rädd nu. Drack nyss en öl, känner hur den börjar kicka in, hehe. :)

Imorgon är det utgång med Emilie och hennes kompisar. :) Får träffa hennes nya pojkvän också, ska bli intressant.

På förmiddagen ska mamma och jag antaglien åka och köpa en jacka till mig. Väldigt välbehövligt. Skulle behöva ett par nya skor också, som inte är converse eller klumpiga vinterstövlar. Äsch

Pappa är hemma nu, men inte frisk. Blä.

..

Jag vill inte ha något rosa band. Jag vill absolut inte köpa Kelloggs nu när de har Rosa Bandet-kampanj.
Jag och Evelina pratade om alla ställen man kan få cancer. Vi kom iofs inte fram till så mycket, men det är bra många ställen mer än brösten!

Mikael  har köpt en helt ny bil, den var sjukt fin. Liten och söt. Den luktade jättenytt, den hade gått 4 mil. :p

När jag gick upp imorse hade Fanny gjort vaniljmilkshake. Den var äcklig men jag åt ändå. Det var nästan lite snällt, men hade garanterat en baktanke.

Evelina kommer hem i helgen. Vet inte om hon kommer att ha tid och träffa mig än. :/ Men jag vet hur det är, man har alltid tusen saker att göra när man kommer hem så.

På lördag ska jag iaf ut med Emilie och sen eventuellt vidare på fest. Shit, vad fan är det här.
Jag ångrar mig, jag ska inte alls vidare på fest. Det går inte, jag vet inte vad som förväntas av mig.
Samtidigt vill jag våga, fast ändå inte. Kluven.

Jag undrar vad fan jag har gjort. Man kan ju inte bara sluta prata med någon så? Helt omöjlig. Efter allt jag har gjort.
Jag ska börja göra saker bara för min egen skull. För man får trots allt inget fredspris för att ställa upp för människor.

Jag somnade kanske vid 11,12 igårkväll för att sedan vakna vid 02.30 och inte kunna somna om. Jag fick ligga och kolla på matprogram och halva filmer och inte förrän vid 8 kunde jag somna om igen. Då sov jag kanske en kvart.
Blä.

Jag måste faktiskt säga att jag är stolt över mig själv. Lördagen var galet olik mig. Hamnade på två efterfester som var skumma och där samtliga var höga.

Jag var den präktiga lantistjejen som låtsades som ingenting och sa nej tack. Bra där Sandra. Faktiskt.
Jag bryr mig inte egentligen. Jag är inte en sådan som tagit ställning mot droger så, fastän jag önskar att cigaretter försvann så jag slapp röka och jag vet att jag borde önska bort alkohol.
 Jag super mig nog hellre skitfull än tar till uhm. olagliga metoder, när man är i behov av verklighetsflykt.
Verklighetsflykt är verkligen ordet, det är precis det jag sysslar med nu. Jag bestämmer saker jag ska göra varje dag, men det är sällan det blir gjort.

Idag har jag bott här i en månad. Mamma har gjort i ordning ett rum till mig nu. Jag vägrar sova där. Jag vill sova i tvsoffan och somna med öppen mun till kriminalare. Usch.

Jag är arg. Jag vill ha mer tillbaks än så här.

Pappa är fortfarande kvar på sjukhuset. Föst sa de att han skulle åka hem lördag morgon, sedan lördag kväll för att ändras till söndag morgon. Sedan sa de puckona att de visst inte skriver ut folk på söndagar. Så förhoppningvis kommer han hem idag.

Jag ångrar mig. Fick inte ut något av det ändå.

Ponnylugg. Jääj. :p Det fixar väl förhoppningvis till sig så jag trivs med den snart. :p

Pappa är kvar i Varberg (man hör ju på namnet att det inte bådar gott), får inte komma hem förrän imorgon. :/ Oron sitter i magen så jag tänkte att bästa medicinen är party. Verkligen.

Ringde Johanna som efter några smärre hudåkommor och en dubbelbokning inte skulle ut. Sedan tänkte jag att nähä, då stannar jag här hemma tills jag blev uppringd av SmultronSandra.
"Nu ska jag rädda dig, vi ska ut ikväll!"
Jag, Sandra och ponnyluggen ska ut. Det är min nya vän, min ponnylugg som egentligen inte är någon ponnylugg.  Lite spackel och massa hårspray ska nog ordna till även mig. Jäääj.

Natten har spenderats hos Hellströms. Igår fick pappa åka in akut till Kungsbacka som givetvis skickade vidare honom till Varberg.
Har inte träffat pappa på evigheter så det var tråkigt. :/
Han mår dock bättre nu och får antaglien åka hem idag. Man blir allt lite orolig..

Thank God it´s Friday?
Sitter här med nytvättat hår som jag försökt reda ut någorlunda. Trasslorna är mastiga minsann. :p
Bergis kommer och hämtar mig om en halvtimme, så ska vi åka till hennes syster där jag ska klippa mig. :)
Vet fortfarande inte hur jag vill ha det, men det märker jag väl?

Ikväll ska antaglien jag och Pappa åka till Hellströms. Det ska bli roligt, det var riktigt länge sedan jag träffade min pappa. Han föreslog att vi skulle åka dit och Hellstrumporna är ju trevliga så det blir nog bra. :)

Imorgon ska vi ha en otroligt härlig röjardag här hos mamma. Bränna saker vi inte vill ha och röja ur ett rum åt mig. Jag vill inte ha ett rum här, men det är väl mest praktiskt antar jag. Min rygg börjar ta stryk ordentligt efter nästan en månad på soffor.

Skins är förövrigt en skitbra serie har jag kommit fram till. Helt vrickad och total omöjlig att hitta åldersgruppen för då den handlar om ungdomar som knullar runt, knarkar och har sig. Även om den är knasig är den samtidigt så himla bra, kärlek tas upp på ett verklighetstroget sätt och det känns på riktigt.
Den går på femman efter CSI på torsdagar. Tror jag. Hett tips från coachen.

Torsdag. Uppe med tuppen idag. Vet inte varför riktigt..
Idag kommer min gamla klasskompis Johanna över på en fika. Det ska bli trevligt. Längesen vi träffades bara, så jag får väl se hur mycket vi har förändrats. Jag hoppas jag är lite annorlunda sen högstadiet iaf. :)
Mer bitterfittig kan tänkas. (Ja, bitterfittig är ett ord.)

Igår ringde SmultronSandra och frågade om jag ville gå med henne till Rockbaren. Men i och med att jag har svårigheter att ta mig hem en vanlig onsdag fick jag tacka nej. Vi skulle bara se ett band och hon skulle upp tidigt dagen efter. Kul att hon frågade i alla fall. :)

Jag sänder ett försenat GRATTIS till Sanna för sitt VG på tentan. :) Bra jobbat, faaaan!

Jag ska fan sätta in en kontaktannons.
"Tjej på snart 20 söker vuxen kille som har navelsträngen ordentligt avklippt och önskar liksom jag att slå sig till ro med ett liv med barn, volvo och villa"

Jag gissar på att Börje 45 år kommer att svara. Bara Börjar och Bengtar och såna.

Jag vill inte vara rädd.
Även om rädd är det ord som bäst beskriver allt nu. Jag är rädd och orolig för vad jag ska ta mig till i livet nu. Jag är rädd för att det kommer ta lång tid innan jag är glad igen. Det här är bara början.

Tisdag.. och jag orkar inte sysselsätta mig.

Helgen har varit bra.
I lördags hade vi tjejkväll. Jag, Evelina, Bergis, Ström och Brochs. Det var trevligt, mycket vin och tjöt.
Efter att alla hade åkt var det bara Bergis kvar som skulle hämta hennes pojkvän Sanjo i stan. Jag följde med och sov i Bergsjön. Spännande grejer. :p

På fredag ska jag klippa mig igen. Måste leta lite inspiration tills dess. Bergis syster Angeliqa ska klippa mig. Hm.
Vet inte hur jag vill ha det.

Det första steget är att inse fakta. Inse vart jag är. Jag har bott här på en soffa nu i 3 veckor. Det håller inte.

Här sitter jag. Arbetslös och grinig. Avbruten i livet.

Något slog mig precis, som brukar finnas i mina tankar. Jag vill ha barn. Inte om några år, jag vill ha barn nu.
Jag vet inte vad det är som spökar, just nu borde det vara det sista jag tänker på.
Det är säkert många gånger ett rent helvete att vara gravid och födseln vågar jag knappt tänka på. Jag som inte ens klarar av att ta ett blodprov, har fått den konstiga längtan efter att bli med barn?
Jag undrar jag..

..

Jag bönar och ber, men det hjälper inte.

Den där tjejen som inte fattar att vi faktiskt inte tycker om varandra på riktigt.
Den där tjejen som inte kan lägga bort sig själv och bry sig om andra.
Den där tjejen som inte förstår att jag behöver mer än så just nu.
Den där killen som inte kan ställa upp för mig, fastän någonstans vet vad allting handlar om.
Den där tjejen som är så galet otacksam.

Än en gång så upptäcker jag att tröst kan komma från många olika håll.
Idag ska jag ta hand om mig själv. Raka benen, göra ansiktsmask. Komma ut i livet.

På begäran; något annat ämne.

Idag vaknade jag klockan 8, satte mig vid datorn och spelade. Nu har jag linsbiffar på spisen som jag ska äta i tacosbröd men sallad och kall sås. Annars ska jag inte göra så mycket idag, eller imorrn heller för den delen.
Sorgligt, men så ser det ut.

Mamma ringer mig minst 3 gånger om dagen när hon är på jobbet och frågar om jag äter eller om jag behöver något. Hur jag sover och vad jag gör.

Snart kommer iaf Evelina hem. :) Onsdag till söndag ska hon vara här. :) På torsdag ska jag följa med henne och hälsa på Jolle och sedan kanske det blir Sticky på kvällen om vi lyckas skaffa någon skjuts hem..
I helgen kommer Louise till Göteborg också, så det blir kul. :)

http://tonk.bilddagboken.se/index.php?main=L3Avc2hvdy5odG1sP2lkPTMxMTEzNjA2

If I go crazy then will you still call me Superman?

Det går framåt snarare än bakåt, kan man väl säga.
Vi ska träffas om ett tag, var vi båda överens om. Vi får väl se vad som händer och fötter. Jag ska inte hoppas.

Idag borde jag ringa till Vikariepoolen här, men jag vill inte. Jag vill veta exakt vart jag ska ta vägen först. Hade svarat på en annons om ett rum i ett radhus. 2600/månaden. Rätt schysst.. Men jag vet inte än.

Livet är kort, men timmarna är långa

Ett citat som känns väldigt passande just nu. Tiden flyger iväg, jag minns knappt vilken veckodag det är. Samtidigt är varje timme helt olidlig.

Jag vill ge upp, men jag kan inte. Det är omöjligt. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag kan inte sluta försöka.

Jag får sämre hy nu. Finnarna poppar upp och allting känns ur balans. Min ork är borta. Allting är borta.

Tuk tuk rally idag. Bilfärder, mängder av bilfärder.

Minns du då vi gick till världens ände?
Du ville dit jag hängde på
Vi var två, men jag var nog den ende
som aldrig kom därifrån

Minns du då vi var som eld och vatten?
Du tände på jag släckte ner
Vi var två och vi drog genom natten
Alltid på väg någonstans

Ta mig upp? Hjälp mig upp då!
Jag har inga lämpliga ord och just inga svar. Jag antar att jag just insett vad om hänt.

Men ska det vara så svårt att få nån nullning här inatt?

Det är Byz för hela slanten just nu. Men det är lite sorgligt. Mina magiska fingrar är borta och jag har minsann inga emergency-nummer.  Det är bara fejk alltihop. 

Att jag kan bli så besatt. Jag har inte bara blivit av med mitt hem, jobb och min käraste utan också viljan. Magin.
Jag försöker reda ut mig själv. Vad jag egentligen känner, hur jag mår. Allt är så fruktansvärt utraderat.  Jag har svårt att se en mening med tillvaron.

Dags att le som en fotomodell. Kanske inte se ut som torkat revbensspjäll dock. Det kan vi hoppa. 

Pusselbitar faller ihop. Små ord, små kommentarer. Jag förstår mer nu.

Man ska verkligen ta tillvara varje minut man får, men vem är på topp jämt?

Jämställdhet.
Niklas har 2 bilder på mig i sin bilddagbok. Vad jag har, vill jag ärligt talat inte ens veta.
Men det är lugnt, det är fint.
Jag vet att jag var för långsam, han föll för fort. Inte en känsla på inväntning och takt.

Alla kan råka ut för de där dräggen. Pratade med en gammal vän, hon hade mött en Daniel i andra kläder. Samma uträknande, nedvärderande och helt enkelt sjuka sätt. Flashbacks from hell.

Jag ska snart duscha och göra mig i ordning för att träffa Söt-Emma i stan. Det blir nog nån fika och lite så. :)
Jag vet att jag egentligen behöver komma ut, men det är lika svårt varje gång. Jag är kluven. Jag vill inte sitta här hemma hos min mamma och deppa ihop. Men samtidigt så tar det så mycket kraft att orka göra något annat.
Jag är helt bedövad. Jag får inte lov att åka hem till mitt hem, till min sambo.

Om ett tag ska jag beställa tågbiljetter till Västerås. Då ska jag bo där en helg hos Kattis. Kanske träffa några av Niklas kompisar. Kanske träffa Niklas. Det finns inget smink i världen som skulle kunna få mig att känna mig säker i den situationen. Det är illa, för så länge man känner sig snygg så brukar allt gå vägen.

Det är flera som har sagt att jag verkar ta det hela bra.
Gud så fel man kan ha. Jag vill bara skrika. Jag hade det, sen sumpade jag det.
Tänk om jag inte åkt till Österund. Tänk om jag hade stannat kvar hemma och förklarat hur mycket jag älskade honom istället. Jag saknar honom hela tiden. Jag tänker på honom hela tiden. Jag är så förbannat trött på att ligga ensam på min soffa och veta att jag inte bara  kan åka hem igen. Mitt hem.
Men det går väl bra för honom nu. Han går vidare. Han avancerar i jobbet, han köpte en ny soffa.
Jag sitter hemma utan någon som helst vilja att ens gå utanför tomten. Det kanske är elakt mot alla andra, men han är det som betyder mest. Fortfarande. Jag lider av att vara så ensam. Visst ställer alla här upp, men ag vill ha Niklas här.
Tänk att något så enkelt som honom bredvid mig, har blivit så svårt.

Jag läser Doktor Glas nu. Den är faktiskt bra. Jag hakade på den där fåniga "köp en bok med tidningen"-grejen. Hela svenskaundervisningen på gymnasiet kom plösligt tillbaka och jag inser att vår kära Anna läst boken mer än en gång.