schnuckii

Dagen har väl varit minst sagt åt helvete, men allting känns förvånansvärt fint ändå.
Knasig utflykt med läckande kaffe, jobbigt jobb och knappt någon mat på hela dagen.

Igår var jag på Gretas och hamnade i en diskussion.
- Har du trevligt ikväll?
- Alltså, nej det är inte så mycket folk. Jag brukar gå hit med min kompis för hon är ju gay, men jag tycker bara det är roligt när det är mycket folk.
- Jag förstår att din kompis vill gå hit om hon är gay.
- Varför då? Alltså hon brukar ha det kul här, det är klart. Men det är ju okej överallt att man är gay.
- Nej, det är det inte. Jag vill inte bli nerslagen.

Vi har varit tillsammans i drygt 5 månader. Jag tänker att det är en lång tid, men samtidigt inte.
Det känns som om det inte räknas. Som om vi inte räknas. Jag hatar de tankarna, för de sitter ofrivilligt fast i mitt huvud för att jag känner att en del inte tar oss på allvar. Hjärnspöken.