Jag har sörjt dig länge nu
Jag hatar känslan som är i mig just nu.
Och jag funderar på den där systern. Min syster. Min lillasyster.
Hennes namn betyder modig.
Jag antar att hon är modig. Jag antar att det är precis rätt ord ibland. Men också så otroligt feg och rädd, liten och ensam.
Allting trappas upp.
Det började för 7 år sedan med stöld och hemkörning av polisen.
Idag är det starka receptbelagda tabletter som kan döda en. Så lätt. Jag förstår inte hur de överlever. Men de är väl precis det de inte gör.
Jag vet inte varför man kan överleva. Jag väntar inte på ett samtal där de säger att hon är ren och mår bra i sig själv och är BRA. Mår bra.
Jag väntar på ett samtal där de säger att hon är död. Jag kan inte säga något annat.
Det går inte. Det känns i hela min kropp att det är illa. Obehaget sprider sig.
Sätter sig i magen, ögonlocken, ögonbrynen. Fingrar. Det är helt omöjligt att förklara.
Jag har börjat sörja för länge sedan.
Nu lyssnar jag på vadsomhelst som jag inte känner något för.
Och jag funderar på den där systern. Min syster. Min lillasyster.
Hennes namn betyder modig.
Jag antar att hon är modig. Jag antar att det är precis rätt ord ibland. Men också så otroligt feg och rädd, liten och ensam.
Allting trappas upp.
Det började för 7 år sedan med stöld och hemkörning av polisen.
Idag är det starka receptbelagda tabletter som kan döda en. Så lätt. Jag förstår inte hur de överlever. Men de är väl precis det de inte gör.
Jag vet inte varför man kan överleva. Jag väntar inte på ett samtal där de säger att hon är ren och mår bra i sig själv och är BRA. Mår bra.
Jag väntar på ett samtal där de säger att hon är död. Jag kan inte säga något annat.
Det går inte. Det känns i hela min kropp att det är illa. Obehaget sprider sig.
Sätter sig i magen, ögonlocken, ögonbrynen. Fingrar. Det är helt omöjligt att förklara.
Jag har börjat sörja för länge sedan.
Nu lyssnar jag på vadsomhelst som jag inte känner något för.
Diagnoskriterier
Hittade diagnoskriterier för ungdomar adhd på självhjälppåvägen.se Nu är ju jag vuxen (hela 23 år!). Men det funkar nog ändå.
Jag borde också tillägga att såna här tester och kriterier inte säger så mycket om man inte genomgått utredning hos läkare eller psykolog eftersom man har svårt att bedöma sånt här själv. (ifall att det är någon som liksom jag har lätt att tro att man har alla möjliga sjukdomar)
Tänkte gå igenom de litegrann och ge exempel.
Ouppmärksamhet:
handlar om organisering och uppmärksamhet.
Ouppmärksam:
För mig yttrar det sig att jag har svårt att göra saker noggrant och metodiskt. Jag gör ofta slarvfel, tex glömmer bakpulver i sockerkakan som jag bakat 100 gånger förut. Eller glömmer ta på mig kjol innan jag ska till jobbet och få bli påmind.
Instruktioner:
När jag får instruktioner så lyssnar jag och sedan gör jag något annat. Det måste liksom hända flera för mig viktiga saker hela tiden och jag måste känna mig väldigt intresserad av saker för att kunna ta information om instruktioner.
Tex, läser instruktioner för en ikea-möbel och sätter sedan ihop den på ett helt annat sätt. Oftast utan att slutföra det ens. Så att jag sedan står med en halvbyggd möbel som dessutom är fel byggd.
Eller läser hur jag ska göra ett skolarbete och sedan skriver ett helt arbete och missar att ha med flera av de viktigaste sakerna.
Organisering:
Jag har lärt mig knep för att hjälpa mig själv med att organisera vardagen. Men jag har ändå stora problem med organisering.
Tex; när jag städar mitt rum behöver jag ha en person där så att jag börjar med det väsentliga. Jag har en tendens att inte börja med att röja upp från golvet utan istället ägnar jättelång tid åt något annat (typ sortera böcker i färgordning), och sen blir jag jättetrött.
Tappar bort saker;
Jag tappar dagligen bort min mobil. Varje dag får någon ringa efter den åtminstone vid 1 tillfälle. Jag glömmer ofta bankomatkort och hittar inte tex min jacka. Det spelar ingen roll hur viktigt eller stort något är, jag kan tappa bort det ändå.
Lättdistraherad:
När jag sitter och pratar med någon i ett rum och någon annan startar ett samtal i samma rum med någon annan, tappar jag ofta bort mig helt. Jag får ofta fråga vad det var vi pratade om.
Eller när någon lägger en hand på min axel och samtidigt pratar så har jag svårt att uppfatta vad som sägs
Hyperaktivitet:
Svårigheter med att sitta still.
Jag rör på mina fötter, ben eller armar och händer när jag sitter ner. Jag sitter sällan helt still. och gör jag det så har jag ofta flera saker på för att fånga min uppmärksamhet. Tex, smsa, kolla på film, äta mat och ha koll på en kaka i ugnen samtidigt och ta rökpaus var 20:e minut.
Pratar mycket:
Jag har ett barndomsminne av att jag fick ett pris av min fasters man om jag kunde vara tyst en minut. Jag har alltid pratat hela tiden. Ofta har jag ingen koll på om folk ens lyssnar. Jag tycker det är väldigt jobbigt. Jag blir ju så himla intensiv och har svårt att lyssna på svar och vad andra vill säga.
Jag har dock lärt mig att om jag går runt och typ plockar i mitt sovrum samtidigt som jag lyssnar går det mycket bättre. Överhuvudtaget när jag är upptagen med annat också kan jag lyssna bättre.
Impulsivitet:
Frågar frågor innan personen hinner tala klart;
Jag avbryter. Ständigt och hela tiden. Pinsamt och ohyffsat.
Har svårt med turordning:
Det här är också pinsamt och jobbigt. För jag vill ta mat först!
Jag vill vara först med alltalltALLT. Jag tycker det är jobbigt när vi har rundor härhemma på möten. Jag måste då lyssna på vad alla andra ska säga innan jag själv får vräka ut allt jag absolut måste säga.
Avbryter andra:
Ja ja ja. JA.
En till grej med impulsivitet är att jag handlar utan att tänka. Tex, slängde jag igen en dörr häromdagen på min sambo (för att "skoja"). Så hon tappade ut allt sitt kaffe. I samma stund kaffet låg på golvet insåg jag att det var jag som gjort det.
Sedan är det ju en massa massa mer saker som hör till och så. Som att symptomen måste ha funnits si och så länge osv.
Men äsch, det där är rätt ointressant för mig att skriva.
En impulsbild också. Jag kastar grädde på en kompis bara sådär utan att tänka på några som helst konsekvenser. Visst kanske exemplen låter lite roliga, men att tappa kontrollen över vad jag gör är otroligt obehagligt.
Jag borde också tillägga att såna här tester och kriterier inte säger så mycket om man inte genomgått utredning hos läkare eller psykolog eftersom man har svårt att bedöma sånt här själv. (ifall att det är någon som liksom jag har lätt att tro att man har alla möjliga sjukdomar)
Tänkte gå igenom de litegrann och ge exempel.
Ouppmärksamhet:
handlar om organisering och uppmärksamhet.
Ouppmärksam:
För mig yttrar det sig att jag har svårt att göra saker noggrant och metodiskt. Jag gör ofta slarvfel, tex glömmer bakpulver i sockerkakan som jag bakat 100 gånger förut. Eller glömmer ta på mig kjol innan jag ska till jobbet och få bli påmind.
Instruktioner:
När jag får instruktioner så lyssnar jag och sedan gör jag något annat. Det måste liksom hända flera för mig viktiga saker hela tiden och jag måste känna mig väldigt intresserad av saker för att kunna ta information om instruktioner.
Tex, läser instruktioner för en ikea-möbel och sätter sedan ihop den på ett helt annat sätt. Oftast utan att slutföra det ens. Så att jag sedan står med en halvbyggd möbel som dessutom är fel byggd.
Eller läser hur jag ska göra ett skolarbete och sedan skriver ett helt arbete och missar att ha med flera av de viktigaste sakerna.
Organisering:
Jag har lärt mig knep för att hjälpa mig själv med att organisera vardagen. Men jag har ändå stora problem med organisering.
Tex; när jag städar mitt rum behöver jag ha en person där så att jag börjar med det väsentliga. Jag har en tendens att inte börja med att röja upp från golvet utan istället ägnar jättelång tid åt något annat (typ sortera böcker i färgordning), och sen blir jag jättetrött.
Tappar bort saker;
Jag tappar dagligen bort min mobil. Varje dag får någon ringa efter den åtminstone vid 1 tillfälle. Jag glömmer ofta bankomatkort och hittar inte tex min jacka. Det spelar ingen roll hur viktigt eller stort något är, jag kan tappa bort det ändå.
Lättdistraherad:
När jag sitter och pratar med någon i ett rum och någon annan startar ett samtal i samma rum med någon annan, tappar jag ofta bort mig helt. Jag får ofta fråga vad det var vi pratade om.
Eller när någon lägger en hand på min axel och samtidigt pratar så har jag svårt att uppfatta vad som sägs
Hyperaktivitet:
Svårigheter med att sitta still.
Jag rör på mina fötter, ben eller armar och händer när jag sitter ner. Jag sitter sällan helt still. och gör jag det så har jag ofta flera saker på för att fånga min uppmärksamhet. Tex, smsa, kolla på film, äta mat och ha koll på en kaka i ugnen samtidigt och ta rökpaus var 20:e minut.
Pratar mycket:
Jag har ett barndomsminne av att jag fick ett pris av min fasters man om jag kunde vara tyst en minut. Jag har alltid pratat hela tiden. Ofta har jag ingen koll på om folk ens lyssnar. Jag tycker det är väldigt jobbigt. Jag blir ju så himla intensiv och har svårt att lyssna på svar och vad andra vill säga.
Jag har dock lärt mig att om jag går runt och typ plockar i mitt sovrum samtidigt som jag lyssnar går det mycket bättre. Överhuvudtaget när jag är upptagen med annat också kan jag lyssna bättre.
Impulsivitet:
Frågar frågor innan personen hinner tala klart;
Jag avbryter. Ständigt och hela tiden. Pinsamt och ohyffsat.
Har svårt med turordning:
Det här är också pinsamt och jobbigt. För jag vill ta mat först!
Jag vill vara först med alltalltALLT. Jag tycker det är jobbigt när vi har rundor härhemma på möten. Jag måste då lyssna på vad alla andra ska säga innan jag själv får vräka ut allt jag absolut måste säga.
Avbryter andra:
Ja ja ja. JA.
En till grej med impulsivitet är att jag handlar utan att tänka. Tex, slängde jag igen en dörr häromdagen på min sambo (för att "skoja"). Så hon tappade ut allt sitt kaffe. I samma stund kaffet låg på golvet insåg jag att det var jag som gjort det.
Sedan är det ju en massa massa mer saker som hör till och så. Som att symptomen måste ha funnits si och så länge osv.
Men äsch, det där är rätt ointressant för mig att skriva.
En impulsbild också. Jag kastar grädde på en kompis bara sådär utan att tänka på några som helst konsekvenser. Visst kanske exemplen låter lite roliga, men att tappa kontrollen över vad jag gör är otroligt obehagligt.
ALKOHOLEN KOMMER KOMMER, ALKOHOLEN KOMMER NU
Alkohol.
Hela mitt liv har jag haft en komplicerad relation till alkohol.
Jag har i min ungdom alltid gillat att vara full. Att få släppa allting för en stund och att slippa stå till svars för mina handlingar.
Jag har de senaste 2 åren druckit allt mindre. Nu är jag full kanske 1 gång varannan månad.
Min pappa är alkoholist. Jag har sett vad alkoholen kan göra med människor och jag har läst om adhd och missbruksproblematik. Det gör mig rädd.
Ärftlighet är en sak jag tänker mycket på, dels alkoholism och även min adhd-diagnos nu. Jag undrar om min pappa och övriga familjemedlemmar som har/haft missbruksproblem kanske även har något adhd-besläktat?
Jag tänker på mina barn som jag vill ha en dag. Jag undrar om jag borde och kan skaffa biologiska barn?
Är jag ond som vill föra mina gener vidare?
Bilden är från 2007.
Jag har precis hällt i mig hembränt. Jag slutade andas och min kompis fick lugna mig och säga åt mig att inte försöka andas utan istället försöka ta det lugnt. Till sist spydde jag äntligen. Men jag tänker att jag hade kunnat dö den där kvällen.
Neuropsykatrisk funktionsnedsättning
Hej. Det känns som om jag bara kommer att skriva om adhd och psykgrejer framöver. Men det känns bra, jag har så oerhört mycket att få ur mig kring det.
Jo igår så ringde min läkare och bekräftade att jag har adhd.
Adhd-teamet hade haft möte och kommit fram till det. Jag vet dock inte om jag har add eller adhd.
På torsdag ska jag till läkaren och prata medicin. Jag är otroligt nervös och förväntansfull!
Tills dess är det skola som gäller. Jag läser undersköterskeprogrammet på komvux och extrajobbar litegrann som personlig assistent. Sedan har jag ju mitt politiska engagemang, som den här veckan tar otroligt mycket av min tid.
Jag inser mer och mer att jag har bra strategier för att klara av min vardag.
Även om det inte alltid räcker med bra strategier så känns det bra.
Jag läser att personer med adhd behöver struktur och lagom krav och förväntningar på sig.
Jag vet inte hur jag förhåller mig till det. Det känns som om jag länge har försökt överkompensera mitt kaos genom att försöka vara lite bättre och göra lite mer hela tiden. Vilket ju naturligtvis inte går ihop alls.
Jag skulle vilja bena ut lite begrepp för mig själv och andra.
Svårt, tänker jag.
Jo igår så ringde min läkare och bekräftade att jag har adhd.
Adhd-teamet hade haft möte och kommit fram till det. Jag vet dock inte om jag har add eller adhd.
På torsdag ska jag till läkaren och prata medicin. Jag är otroligt nervös och förväntansfull!
Tills dess är det skola som gäller. Jag läser undersköterskeprogrammet på komvux och extrajobbar litegrann som personlig assistent. Sedan har jag ju mitt politiska engagemang, som den här veckan tar otroligt mycket av min tid.
Jag inser mer och mer att jag har bra strategier för att klara av min vardag.
Även om det inte alltid räcker med bra strategier så känns det bra.
Jag läser att personer med adhd behöver struktur och lagom krav och förväntningar på sig.
Jag vet inte hur jag förhåller mig till det. Det känns som om jag länge har försökt överkompensera mitt kaos genom att försöka vara lite bättre och göra lite mer hela tiden. Vilket ju naturligtvis inte går ihop alls.
Jag skulle vilja bena ut lite begrepp för mig själv och andra.
Svårt, tänker jag.
fint folk och medicinhopp
Kollar runt bland adhd/add-bloggar.
Fan vad mycket fina folk det finns!
Måste ju snarast länka till dessa, så att jag själv kan komma ihåg dom.
Men det gör jag sen, är ju alltid en bra grej.
Nu ska jag överraska sjusovarna här med nybakat bröd på sängen (läs min säng, som två av mina sambos har ockuperat).
Sedan jobb.
Och måste tillägga att jag började gråta hos läkaren häromdagen, när hon berättade om effekterna man kan få av concerta. FANTASTISKT!
Jag hoppas på ett uppvaknade. Men vågar inte säga att jag hoppas på så mycket, men mina förväntningar är ju att jag ska få ett helt nytt liv ungefär.
Vi får se.
Fan vad mycket fina folk det finns!
Måste ju snarast länka till dessa, så att jag själv kan komma ihåg dom.
Men det gör jag sen, är ju alltid en bra grej.
Nu ska jag överraska sjusovarna här med nybakat bröd på sängen (läs min säng, som två av mina sambos har ockuperat).
Sedan jobb.
Och måste tillägga att jag började gråta hos läkaren häromdagen, när hon berättade om effekterna man kan få av concerta. FANTASTISKT!
Jag hoppas på ett uppvaknade. Men vågar inte säga att jag hoppas på så mycket, men mina förväntningar är ju att jag ska få ett helt nytt liv ungefär.
Vi får se.
ADD-diagnos
Den här veckan har jag börjat i skolan.
Skolarbetet är på jättelåg nivå och jag blir helt galet uttråkad, så jag måste springa ut i korridoren ibland.
Träffade psykläkare i veckan. Fick en diagnos (fast officiellt på måndag). Jag har gått på en utredning i evigheter, med tusen tester och de har intervjuat min mamma och hejochhå.
Jag har ADD. Attention Deficit Disorder.
Jag vet knappt vad det betyder, men det känns som om hela min kropp och mitt liv vet vad det innebär.
Jag gör saker och tänker att det blir rätt. Men det blir ju fel.
Som idag har jag gått upp klockan 7 och tvättat och satt en deg på jäsning och hängt tvätt och tvättat mer. Och tycker jag är jättebra och effektiv. Tills min sambo påpekar att jag måste ju också orka med hela dagen, så jag kanske borde passa på att sova ut lite.
Det här korta tänket hela tiden är jättesvårt att ta sig ur.
Impulsivitet har jag tänkt att jag inte haft sådär jättemycket, tills en sambo säger att hon ser på mig när jag handlar efter impulser, för då syns det tydligt att jag inte tänker innan jag gör.
Nästa vecka ska läkaren ringa. Jag ska förmodligen börja äta concerta med härliga biverkningar såsom sömnsvårigheter, minskad aptit och annat läskigt.
Vem vet? Kanske kan även jag få ha en fungerande vardag?
Skolarbetet är på jättelåg nivå och jag blir helt galet uttråkad, så jag måste springa ut i korridoren ibland.
Träffade psykläkare i veckan. Fick en diagnos (fast officiellt på måndag). Jag har gått på en utredning i evigheter, med tusen tester och de har intervjuat min mamma och hejochhå.
Jag har ADD. Attention Deficit Disorder.
Jag vet knappt vad det betyder, men det känns som om hela min kropp och mitt liv vet vad det innebär.
Jag gör saker och tänker att det blir rätt. Men det blir ju fel.
Som idag har jag gått upp klockan 7 och tvättat och satt en deg på jäsning och hängt tvätt och tvättat mer. Och tycker jag är jättebra och effektiv. Tills min sambo påpekar att jag måste ju också orka med hela dagen, så jag kanske borde passa på att sova ut lite.
Det här korta tänket hela tiden är jättesvårt att ta sig ur.
Impulsivitet har jag tänkt att jag inte haft sådär jättemycket, tills en sambo säger att hon ser på mig när jag handlar efter impulser, för då syns det tydligt att jag inte tänker innan jag gör.
Nästa vecka ska läkaren ringa. Jag ska förmodligen börja äta concerta med härliga biverkningar såsom sömnsvårigheter, minskad aptit och annat läskigt.
Vem vet? Kanske kan även jag få ha en fungerande vardag?
