schnuckii

Hejhallå.
Nu sitter jag hos Emma Ström. Vi ska ut ikväll minsann. Först blir det förfest hos Istvan kompis. Jag är verkligen inte på humör och inte Emma heller. Men jag känner att jag behöver det här. Igår sov jag hos Mikael och Cissi.
Idag på dagen har jag vart i Kungsmässan och shoppat loss med först Mamma och Cissi och sen Emma.
 Fan, jag är duktig nu. Jag hade helst velat ligga hemma och bara försöka sova.

Jag tycker synd om Sanna. Hon såg inte ut att må alltför bra. :/ 




Miss you, miss you.

En kyla som inte försvinner. Det spelar ingen roll hur många filtar man har på sig.
Jag hittar ingen tändare. Det är helt galet.



I´m sorry for blaming you, for everything I just couldn´t do

Ännu en natt med alldeles för lite och orolig sömn. Min hud börjar till och med bli konstig. Hela jag är ur balans.

Imorse vaknade jag av kräkljud. Ser Nisse stå ungefär 4 meter ifrån mig och spy massor. Ser det, men orkar inte göra något åt det just då. Så jag går upp till köket för att ta mig lite frukost. Tro fan att kattjäveln har varit på brödet och käkat?
Usch.
Dock var nog plasten lite svår att ta sig in i eller brödet inte så gott som han först trodde för han hade inte ätit upp allt.
Kommer aldrig att glömma när Nisse åt upp 5-6 stooora bullar, men åt bara upp det goda i mitten.
Ja, man säger ju att det inte finns konstiga djur, bara konstiga ägare. Men i det här fallet vette tusan. Han fräser, anfaller, bråkar med de andra katterna, hugger efter gäster osv.
Weird.

Igår var jag på långpromenad med Emma och Goldie. Det var jättemörkt ute. Shit, det börjar bli mörkare. Promenaden vart trevlig i alla fall. Bra att jag får komma ut lite. Jag kan ju inte sitta här och mögla bort.

Jag har inte avbokat biljetterna till Göteborg för mig och Niklas än..  Det känns så sorgligt.  Vi skulle åka till Ullared med Cissi och handla tusen onödiga saker. Jag ville göra det med honom. Jag vill göra allt med honom.

Det kommer en mycket svår tid nu.

Jag saknar honom något så otroligt.
Jag går runt och gör ingenting.
Smutsigt hår och flickrummet fullt med lådor.
Jag har inte packat upp någonting. Varför packa upp, när jag inte tänkt stanna?

Det börjar sakta, sakta sjunka in. De första dagarna grät jag flera gången om dagen, ofta länge, länge.
Det blir mindre och mindre gråt, men desto mer panik.

Jag har inte varit härifrån sedan jag kom hit i måndags. Jag orkar inte åka någonstans. Har ingen lust med någonting. Igår var Bergis här och höll mig sällskap. Det var trevligt.

Jag drömmer hemska mardrömmar. Vaknar upp, inser att jag är ensam. Fan. Jag är så otroligt trött. Jag minns inte när jag går och lägger mig, eller när jag vaknar. Zombie.

Tankarna går dit hela tiden. Jag undrar vad han gör, hur han mår, vad han äter, vad han har på sig, hur han luktar. Jag skulle ha kämpat mer, jag skulle ha ordnat det här. Det skulle aldrig ha hänt om jag var bara gjorde lite mer så och mindre så. Ungefär.

Maktlös.

Vi är faktiskt såna som i slutet får varann.

Nu är mitt jobbsökande i full gång.
Mitt bostadsökande också för den delen.. Malmö, here I come?

Idag kommer flyttlasset med alla sakerna. Fan.

" Skojar du? Jag trodde verkligen att ni skulle vara tillsammans resten av livet! "


Det börjar krypa i magen nu. Känner mig lätt illamående och förvånansvärt tom på känslor.
Eller kanske bara allmänt tom. Jag vet inte.

Jag vill säga att jag vet att det kommer att bli vi i slutet ändå, men det känns bara för klyschigt.
Hoppet är det sista som lämnar en människa, säger de.

Ikväll blir det ingen fest här, jag ska gå ut med en jobbarkompis. Kanske min sista kväll här, ingen idé att spendera den genom att snyfta ikapp med Niklas.
Om en timme ska jag vara spacklad och klar, sedan bär det av först till systemet och sedan förfest.
Spacklad är förövrigt ordet, det gäller att spackla över så mycket man kan.  Jag kan ju låtsas tycka att det är ytligt, men smink gör världen vackrare.

På nåt konstigt sätt längtar jag lite till Göteborg. Mamma, Pappa, Mikael, Cissi, Fanny, Erik, Bergis osv.
Tack.

Vi låtsas som ingenting.
Det känns skönt. Vi packar och skojar och har det bra.
Vi tycker faktiskt om varandra ändå. Det har vi kommit överens om.

Den första chocken är över. Men jag kommer att bryta ihop många gånger till.
Vem vet det kanske blir vi igen? Jag måste hoppas.

Vi pratade häromdagen om vad vi tyckte om hos varandra som vi själva skulle vilja ha. 
Jag vill ha Niklas till ytan självsäkra sätt. Att han klarar av saker, att han är självständig. Att han har haft världens mest skyddande barndom. (Inget ont mamma, men vi är mer mänskliga i vår familj)
Han ville lite av min bitchighet, att jag säger ifrån. Dessutom att jag har kompisar som jag har haft sen lång tillbaks.

Nu lyssnar jag på Britney Spears. Im a slave 4 u. Haha.

Imorgon ska vi ha fest här. Om någon nu vill komma.

Idag ska vi äta kräftor.
De låg i frysen och skrattade åt mig. De där kräftorna som vi köpt för att äta tillsammans som någon romatisk grej..
Jag bestämde mig för att lura dom och föreslå att jag och Niklas skulle äta de ändå.

De skrattar inte längre.

Jag minns inte när jag duschade sist. Jag kan inte komma ihåg om jag ätit frukost. Eller ätit någonting alls idag och igår förutom middagen igår. Jag kan inte minnas alls mycket.

Hela lägenheten är full med saker som vi tyckt om. Hälften mina, hälften hans. Att packa ner saker i lådor känns helt omöjligt. De hör hemma här. Precis som jag.

Fanfanfan.

Igår fick jag tröst från ett ytterst oväntat håll. Jag är chockad.

Lurad, besviken, skamsen, förtvivlad, förbannad.
Listan kan göras lång.


Jag hatar mig själv för att jag kunde hamna i den här situationen. Jag slutar aldrig gråta.
Försöker tänka på lösningar. Det måste går att fixa. Men ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag, han har verkligen bestämt sig för att han inte vill ha mig längre.

Igår kom jag hem hit igen efter att ha varit i Östersund. Jag kunde inte få mig till att somna bredvid honom. Efter lite frisk luft och ett stort glas baileys somnade jag till sist. Jag tänker framåt nu. Men jag vill inte tänka framåt, för jag vet att jag kommer att gråta mig till sömns många månader framöver.

Jag hatar att någon annan kan ha så här stor makt över mig.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen.

Expriment. Hur långt kan man gå. När är botten nådd?
Rent logiskt borde timbuktu redan vara mottot.
Håkans Jag vara bara inte gjord för dessa dar skulle spelas på repeat tillsammans med Bad cash quartets Monday morning.

Lite till, lite till, lite till. Det går.

VillInteKanInte är död. Gå och lägg dig.

..

En glad nyhet är i alla fall att Lousie kommer hit på fredag. :) Min gamla klasskompis som jag träffar högst vartannat år. Vi ska till Ikea och käka lunch och kolla på alla onödiga prylar.

Sen blir det fullt partaj i helgen dessutom. Jäääj.

Ögonen är grumliga, magen värker och huvudet känns som en stor boll. Sitter och äter lite frukost.
Idag slutar jag iaf klockan 15 och ska direkt hem efter jobbet. (Fastän den perfekta svarta klänningen inte hittats än)

Jag längtar tills jag får komma hem sedan..
Vi har en bananlåda på golvet kvar här. Vi har inte satt upp en enda tavla. Disken står lite varstans och sängen är aldrig bäddad. Men det är mitt hem. :)

Att slita sig ifrån Niklas när man ska upp på morgonen är inte kul. Han är så varm och sover så sött.
Snart är det faktiskt söndag och då ska vi ha lite sovmorgon. :)

Sitter här och försöker tvinga i mig frukost. Magen har gått ut i strejk och är alldeles öm igen.
Oro.

Sanna började skolan igår och Evelina har hittat en 19-årig Sandra som vill ha hennes häst. Ut och förändra livet var det ja..

Ändrade arbetstider  igen.. Jag jobbar min tredje dag 8.00-20.30 idag. Min tredje dag som jag bara orkar hem och gå och lägga mig för att jag naturligtvis börjar åtta nästa dag med. Börjar få lite bråttom nu. Ska gå hemifrån om ungefär en kvart. Men frukosten måste ätas i lugn och ro.

Niklas har varit på systemet första gången, de sa tydligen grattis i efterskott. Jag vet inte ens vilken veckodag jag fyller på.
 
Måste hitta några magontsvänliga kläder, det blir svårare och svårare för vädret är inte alltid med mig. Läste någonstans att hygien och utseénde ofta blir eftersatt när man stressar. Jotjena, vem har tid att pusta fasaden varje tidig morgon?

Nervositeten sitter i hela kroppen och bultar. Jag önskar mig själv lycka till nu.
Jag bestämmer mig nu för att bita ihop. Försöka lite till.
Se hur långt det går. Vi får se. Allt ska väl ordna sig i slutet.

Godmorgon. Jag vet inte om jag kan säga att det är en br morgon i och för sig. Jag är uppe med tuppen och ska gå och lägga mig med mörkret.
Idag jobbar jag 8-20.30 och 21-24. Tisdag-Fredag jobbar jag 8-15,16 nånting och sen kommer lördag med 8-24. På söndag är det släktgrej för Niklas. Jag vill sova.
Det kommer att bli en sådan där lappvecka. Då jag och Niklas inte har tid att träffas för våra arbetstider är så olika så att vi måste skriva lappar. :P

I lördags överraskade vi Niklas med en fest. :) Kidnappningen gick vägen och kvällen vart lyckad. Dock råkade jag somna på ett hårt golv. :/

Jag har inte med mig mat så det räcker för idag. Jag kommer att få köpa färdigmat. USCH.
Det fanns i alla fall tårta i kylen när jag kom igår. Fast den var sådär.

Jaha.
Lördagmorgon och jag har massor att göra. :) Måste planera en romantisk middag tills ikväll och så har jag massa annat smågrejs at uträtta.

Jag har börjat på ett nytt ställe nu. Personalen är underbar. :) Hoppas de låter mig jobba där en del. Fast det är väl ingen risk att jag får det.

Aldrig får jag sova ut. Jag förstår inte vad jag ska upp innan 8 för. :/ Jävla Gud som jävlas. Eller hur. För Gud finns ju menar jag.

Jag gjorde ett test om vilken man jag skulle passa bäst med; jag fick Martin Stenmarck. Usch. Jag skulle inte ta i honom med tång. Martin Stenmark, Prins Carl Philip, Idol-Danny, Darin, Idol-Måns osv är sådana där låtsasmänniskor. Det är inga karlar det. :p