schnuckii

Jaha.
Träffade min pappa av en slump idag. Jag träffade på min syster och hon skulle bli hämtad av pappa, så jag valde stanna kvar och hälsa på honom.
Jag klappade honom på axeln och sa att vi borde ses. Han jaja det ska vi.
Då sa jag att jag saknade honom. Och får svaret att han saknar mig med.
Nu har jag tagit åtminstone 3 första steg.
Bollen är hans.
Men jag klarar inte av att vänta.

Jag börjar tänka på det här först nu, efter en massa timmar idag. Jag måste ha så fruktansvärt mycket i mitt huvud som jag inte vet hur jag ska hantera.

Det känns som om min kropp bara börjar bråka av stress och skit; mardrömmar, munsår efter munsår, överanträngd axel, infekterat finger och huvudvärk.
Blä.

Och min vardag vet jag inte. Jag har inte tvättat håret på en vecka. Jag har inte tvättat på minst 1 månad. Jag har slutat städa, jag har slutat alltalltallt. Och jag förstår inte att jag fortfarande står upp. Och lyckas hålla någon slags bullbakande hemmafru-fasad.

Har också mycket irritation mot all egoism jag kommit i kontakt med det senaste. I min bubbla ska det inte finnas.

Jag sitter mycket och tänker på att sveriges jävla politik är skit och att jag knappt vill veta mer om all jävla skit det finns. Allt som inte går ihop.
Tomma hus och bostadsbrist. Flyktingbestämmelser och folks tro att sverige är ett så bra land och att skicka folk till länder där de far illa eller kanske aldrig bott i.
Köttnormen och klimatproblem.
"Sverige är ett av världens mest jämställda länder" och löneskillnader och sexism och jävla jävla vardagssexism.

hej