schnuckii

Sedan sist;
Deppat vidare hemma.
Svårt att få till lust och ork. Försökt bota mig med dans och sång. Men inte ens den underbara känslan av att ta ut en perfekt, ljuvligt doftande kaka ur ugnen har hjälpt helt.

Men jag tror nog att det bara behövs lite tid och utomhusluft. 

Nu tar jag tag i mitt mående.
Jag känner mig peppad och stolt över det.
Igår var jag på anhörigsamtal, idag var jag första gången hos min pskyolog där jag ska få gå.
Åh, det här känns bra.
Hon var fantastisk. Och avslutade med; finns det något mer jag skulle ha frågat om?
Vi pratade svek.
Jag fick beröm för att jag är stark och har bra självkänsla.

Det går bra nu.

Stressiga dagar nu. Och inte stressiga som i mycket att göra utan stressiga moment-dagar. 
Där min galna planering inte funkar. Luddigt.
Imorgon ska min kusin komma hit med sin bil och så ska fia och lina och kanske petra köra och hämta släp och kökssoffa. Och så ska jag laga lunch till henne.
Sedan kommer lisa på kvällen som ska kolla på rum här. Då ska man vara glad och funka bra.
Och någon gång under dagen ska kanske en annan tjej komma också.
Och en annan lisa sa ja till att dela rum med mig i 3 månader. Och på söndag kommer tjejen med illern.

Jag vet inte. Lyssnar på beyonce nu och tänker på vad jag hade kunnat göra för att stärka min syster mer.
Stå på sig, ta ingen skit. Aldrig låta någon ta kontroll. Alltid låta tjejkompisarna komma i första hand.
Men har jag följt det där själv?
NEJ.
Jag inte stått på mig.
Jag har tagit skit.
Jag lät någon ta kontroll över hela mitt liv och mina åsikter.
Jag prioriterade bort mina kompisar.

Men fan vad jag saknar henne. Jag funderar på en plan. Ett sms om dagen kanske?
Jag vill att hon ska veta hur mycket jag längtar efter en vettig relation igen..
Ett handskrivet brev i veckan?
Äsch, jag vet inte.

Och jag vet verkligen inte vem jag skriver det här för, för jag tror nog knappast att någon fortfarande läser det kjag skriver.

Lyssna på låten alla har glömt btw. fantastisk.