schnuckii

Räkningsfix, postfix, skorbytarfix. Klännings-shoppning med anna. Tvätt, den eviga, eviga tvätten.

Fixdag.

Imorgon åker jag till malmö. Det ska bli så jävla fint.
Men jag i mitt otroligt fyrkantiga liv blir ju nervös varje gång jag åker iväg.
Jag tycker att det är jobbigt att vara ifrån anna också, hon är en sådan underbar trygghet för mig. En dag ska jag gifta mig med henne.

Körövning igår, det var jättetrevligt. Jag känner att jag vågar sjunga ut. Fastän jag stakar mig som fan varje gång det blir falskt i mina öron. Insåg hur svårt det är att sjunga flera samtidigt och få det att låta bra. Kanske ska tvinga någon att spela något instrument till.
Vi ska göra någon slags rapversion av en låt också, det kommer att bli grymt töntigt. :)

Jag har funderat så mycket.
Jag som faktiskt funkat ovanligt bra med andras föräldrar känner mig helt maktlös nu. Jag försöker och anstränger mig till max. För att vara vanlig, trevlig och bra. Bakat snygga kakor till fikat. Försökt hitta gemensamma nämnare, försökt diskutera. Och jag har gjort det för hennes skull, inte deras. För att hon betyder så mycket och jag vill ha en bra relation till hennes familj.

Jag har spelat upp ett telefonsamtal tusen gånger i huvudet.
Jag vill säga att de är socialt handikappade, oartiga, ointresserade, dryga och homofoba föräldrar som inte har vett att lägga undan alla sina konstiga fördomar och tankar, för sin dotters skull.
Och att jag är minst lika motvillig som de, men jag har i alla fall vett nog att uppträda trevligt.
Att det är lika jobbigt för mig som för dom.

Vi ska ju vara vuxna nu. Då ska vi väl kunna föra ett normalt trevligt samtal om vädret eller whatever?
Jag är så förbannad och ledsen.


Och i allt det här har jag en massa andra tankar. Jag saknar min syster, mina syskon och vet inte hur jag ska kunna reparera vår relation.

Det finns en ljusning.
Anna kom hit till mamma igår kväll efter sitt kvällsjobb. Så slapp jag vara alldeles ensam hemma här.
Hon hade med sig chips, ubuntu-cola (politiskt korrekta anna) och ett paket cigg till mig.
 Jag somnade ganska fort efter att hon kommit hit, det var som att jag kunde slappna av först då.

Det var jobbigt att skiljas åt imorse när hon skulle dra.
Ja, vi bor i samma hus, brukar sova tillsammans och träffas varje dag. Men det är inte självklart.
Jag känner mig fri.

Ska träffa henrik om ett par timmar. Sedan ska jag nog faktiskt bege mig hem och reda ut alla lösa trådar.


Anna.

Dagen har väl varit minst sagt åt helvete, men allting känns förvånansvärt fint ändå.
Knasig utflykt med läckande kaffe, jobbigt jobb och knappt någon mat på hela dagen.

Igår var jag på Gretas och hamnade i en diskussion.
- Har du trevligt ikväll?
- Alltså, nej det är inte så mycket folk. Jag brukar gå hit med min kompis för hon är ju gay, men jag tycker bara det är roligt när det är mycket folk.
- Jag förstår att din kompis vill gå hit om hon är gay.
- Varför då? Alltså hon brukar ha det kul här, det är klart. Men det är ju okej överallt att man är gay.
- Nej, det är det inte. Jag vill inte bli nerslagen.

Vi har varit tillsammans i drygt 5 månader. Jag tänker att det är en lång tid, men samtidigt inte.
Det känns som om det inte räknas. Som om vi inte räknas. Jag hatar de tankarna, för de sitter ofrivilligt fast i mitt huvud för att jag känner att en del inte tar oss på allvar. Hjärnspöken.

Sommaren har slagit till mig. Jag som trodde att jag inte ens tyckte om sommaren.
Bergsjön är vackert. Skogen med de höga bergen och den fina sjön. Det lilla stället där man får vara helt ifred.
Det faktum att trots jag inte ens har några badkläder i Bergsjön badade 3-4 gånger igår. Loving it.

Solen lyser. Jag börjar faktiskt få lite färg, jag har två små söta flätor i håret som är finfina. Jag bakar och tar hand om mina små växter som växer som ogräs.
Just nu är jag och hälsar på mamma och har försökt stretcha min stela kropp på gräsmattan. Man kan vara barfota och det är precis lagom varmt.
Det är bara att gilla läget.


Ett fönster i kollektivet

Jag sa ja!
Jag ska flytta! Jäääj. :)

De var jättetrevliga. :)

Jag skojade bara, jag vill att det ska se ut såhär nu. :)

Tuttlinnet, I wish you were here.. Med dina härliga fläckar efter saltvatten, som såg ut som om någon hade läckt bröstmjölk. Det faktum att man kunde köra live under dig närsomhelst och det inte såg illa ut. Du var så mjuk, du var så blå. I miss you.

Jag har fått baka julgodis med ävälajn. :) Och shoppat med sanna-prinsessan. :)
Julen är fulländad.

I övrigt är det fortfarande svart klädsel men ett mismatchat leende till. :)

Jahaja. Tänkte bara dela med mig liksom.

http://www.youtube.com/watch?v=bM-4bfch2sg

Ikväll blir det sticky. Men jag orkar inte göra i ordning mig. Inte raka benen och shit. Funderar nästan på att gå ut osminkad. Har på mig mammas väldigt propra svarta klänning i vilken ingen kan ana att jag faktiskt äger de där jättemelonerna jag har :p
Har svart huvtröja med dragkedja över. Fruktansvärt oparty, men det är så jag känner mig idag. Softish.

Jag är så frustrerad att jag dör. Helt ärligt. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag är gaaaalen.

Visst känns det fint att vara vid liv en dag till?

Miss you all. Verkligen megamycket. Kommer det någonsin bli som förut?