Katastroftänkande
Min mamma har alltid haft ett katastroftänkande.
Hon var rädd för allt. Vi kunde råka ut för älgar, ensamma mammor som skulle röva bort oss, sätta oss på för kalla ytor och få urinvägsinfektion osv osv.
Men det är förståeligt, för hon är mamma.
Mitt katastroftänkande har jag däremot svårt att förklara. Igår trodde jag att Johanna hade kört in i ett träd. Idag kom inte Erik hem från skolan så tidigt så jag trodde han hade blivit mördad på vägen hem. Inatt drömde jag att jag gick in i ett rum för att prata med någon jag kände varpå jag upptäckte att han var knivhuggen och alldeles död.
Rädd för döden måhända?
Hon var rädd för allt. Vi kunde råka ut för älgar, ensamma mammor som skulle röva bort oss, sätta oss på för kalla ytor och få urinvägsinfektion osv osv.
Men det är förståeligt, för hon är mamma.
Mitt katastroftänkande har jag däremot svårt att förklara. Igår trodde jag att Johanna hade kört in i ett träd. Idag kom inte Erik hem från skolan så tidigt så jag trodde han hade blivit mördad på vägen hem. Inatt drömde jag att jag gick in i ett rum för att prata med någon jag kände varpå jag upptäckte att han var knivhuggen och alldeles död.
Rädd för döden måhända?
Kommentarer
Trackback
