Fanfanfan

Lurad, besviken, skamsen, förtvivlad, förbannad.
Listan kan göras lång.


Jag hatar mig själv för att jag kunde hamna i den här situationen. Jag slutar aldrig gråta.
Försöker tänka på lösningar. Det måste går att fixa. Men ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag, han har verkligen bestämt sig för att han inte vill ha mig längre.

Igår kom jag hem hit igen efter att ha varit i Östersund. Jag kunde inte få mig till att somna bredvid honom. Efter lite frisk luft och ett stort glas baileys somnade jag till sist. Jag tänker framåt nu. Men jag vill inte tänka framåt, för jag vet att jag kommer att gråta mig till sömns många månader framöver.

Jag hatar att någon annan kan ha så här stor makt över mig.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0