schnuckii

Vi låtsas som ingenting.
Det känns skönt. Vi packar och skojar och har det bra.
Vi tycker faktiskt om varandra ändå. Det har vi kommit överens om.

Den första chocken är över. Men jag kommer att bryta ihop många gånger till.
Vem vet det kanske blir vi igen? Jag måste hoppas.

Vi pratade häromdagen om vad vi tyckte om hos varandra som vi själva skulle vilja ha. 
Jag vill ha Niklas till ytan självsäkra sätt. Att han klarar av saker, att han är självständig. Att han har haft världens mest skyddande barndom. (Inget ont mamma, men vi är mer mänskliga i vår familj)
Han ville lite av min bitchighet, att jag säger ifrån. Dessutom att jag har kompisar som jag har haft sen lång tillbaks.

Nu lyssnar jag på Britney Spears. Im a slave 4 u. Haha.

Imorgon ska vi ha fest här. Om någon nu vill komma.