schnuckii

Det är meningen att jag inte ska bry mig längre. Men jag gav mitt allt. Jag ger alltid mitt allt i sånt. Hoppar in, hoppas och blir helt jävla uppsnärjd i det blå som min käre håkan skulle uttrycka det.

Idag frågade Emma Ingeborg i någon diskussion hon hade med de små;
Sandra, visst är det inget dåligt med att vara kär?
Bitter som jag blir då och då ville jag bara säga att:

JO FÖRIHELVETE! BLI ALDRIG KÄRA I NÅGON! De lär antaglien byta ut dig mot någon yngre, snyggare efter ett tag som inte har någon som helst jävla åsikt och bara är allmänt snäll och söt. En sådan som ger efter och bara tycker att livet är fint. En sådan som stryker alla sina kläder och dricker lagom och stönar lagom passionerat.

Men det sa jag inte naturligtvis. Den dagen jag slutar vara bitter är jag nog död. Eller delar rum med min käraste på ålderdomshemmet och liksom vet, att det kommer att vara livet ut och att jag eller han antaglien kommer dö av sorg en vecka efter varandra.
Jag vill inte bli kär mer. Jag vill ha allt färdigt.
Och nej, jag vill inte prata mer om alla hjärtans dag. Jag har aldrig och kommer nog aldrig att fira den jävla dagen. Fortfarande hugger det i mitt hjärta att veta att jag inte får några jävla rosor imorrn, vilket jag fått de senaste åren.

I övrigt måste jag säga att jag upplevde den skönaste tröttheten på länge på förskolan idag. :) Jag låg i en soffa och läste för barnen i nästan en timme medans jag kände att rösten började slappna av och att kroppen vilade.