För sent för edelweiss
Jag är så JÄVLA glad.
Vandrade upp till brevlådan, påpälsad i det vackra vädret. Jag önskade jag kunde ta ett kort av allt, av känslan. Vintern har alltid varit finast här och kommer nog alltid vara det. Djup snö, mammas ljusslingor täckta med snö som får det att se så mysigt ut när det är mörkt.
Jag eldar i vedspisen och njuter. Jag tänker på alla dagar i stallet, åka pulka bakom hästen, dricka varm choklad, kämpa med frusna dörrar. Frusna fingrar, kläder i många, många lager. Broddar.
Jag tänker på snöbollskrig, första kärleken.
Jag sträckte ner handen i brevlådan, fick upp en bunt brev. Reklam, en tidning.
Längst ner hittade jag en liten brun fyrkantig kartong det stod Sandra på.
Nu lyssnar jag, han sjunger om tequila, minnen, kärlek och fjärilar.
Det låter som 2000. Det låter som den där första magiska gången jag satt i en bil och hörde Känn ingen sorg för mig Göteborg på radion. Jag minns det så väl, jag satt och väntade i bilen, mamma var iväg och skulle hämta Fanny, hon var i den där målade dörren (blå är den visst).
Nu kommer jag att vara upptagen i sisådär 10 timmar.
Kommentarer
Trackback
