Internationella kvinnodagen
Surfeministen i mig kommer inte fram så ofta längre, men idag får jag väl säga ett par ord.
Jämställdhet är något laddat. Inte många människor säger sig vara emot jämställdhet.
I min gymnasieklass diskuterade vi en gång hur mycket skuld en våldtagen kvinna har. Jag vill bara skrika när jag ens inser att man kan diskutera något sådant. Är det inte helt jävla självklart att en våldtagen kvinna har ingen som heslt jävla skuld?
Några åsikter som kom fram var bla;
"man får ju tänka lite, inte åka hem själv och så."
"sedan kan man ju tänka på vad man har på sig, tjejer i slampiga kläder lär ju bli våldtagna lättare"
"man behöver ju inte provocera genom att ha korta kjolar och så.."
Man kan säga vad man vill om min kära gymnasieklass, men oftast hade de något bakom pannbenet. Jag tänker inte ha på mig polo, om jag känner för att ha urringningar ner till mufflan så har jag det. Kalla det korkat att vilja klä sig feminint, när jag hatar alla korkade könsroller men jag vill ha just den där jävla rätten. Jag vill kunna göra vad jag vill, ha på mig vad jag vill. Jag funderar starkt på att gå ut med en liten klänning och värsta busken under armarna.
Feminism handlar inte om att inte raka sig under armarna, för mig handlar det om känslan av att man KAN välja att inte göra allting som förväntas av en. Upp till kamp.
Förskolan säger väldigt mycket om jämställdhet, det har säkert bli enormt mycket bättre. Dockrummet heter numera familjerummet på vissa ställen. Det blir lite fel, ska det inte kunna få heta dockrummet?
Ska pojkarna inte kunna säga att de ska leka i dockrummet utan att få höra att killar minsann inte leker med dockor?
Det är iaf något att döpa om det, det visar väl att det finns en tanke bakom. Men det är lite som att sätta plåster på ett brutet ben.
Något som stör mig ännu mer är att våra könsroller utnyttjas. Tjejer (och jag med, ständigt) sätter sig i någon slags ursäktande, omhändertagande ställning.
När jag idag gick hem med 3 kassar mat och alkohol tänkte jag att nu skulle jag minsann haft en stark pojkvän som kunde bära mina saker. Varför tänker jag ens så?
Jag är lika kapabel till att bära grejerna själv, men det är skönt att luta sig emot något annat. Något som ursäktar min egen svaghet.
I´m just a girl.
Jämställdhet är något laddat. Inte många människor säger sig vara emot jämställdhet.
I min gymnasieklass diskuterade vi en gång hur mycket skuld en våldtagen kvinna har. Jag vill bara skrika när jag ens inser att man kan diskutera något sådant. Är det inte helt jävla självklart att en våldtagen kvinna har ingen som heslt jävla skuld?
Några åsikter som kom fram var bla;
"man får ju tänka lite, inte åka hem själv och så."
"sedan kan man ju tänka på vad man har på sig, tjejer i slampiga kläder lär ju bli våldtagna lättare"
"man behöver ju inte provocera genom att ha korta kjolar och så.."
Man kan säga vad man vill om min kära gymnasieklass, men oftast hade de något bakom pannbenet. Jag tänker inte ha på mig polo, om jag känner för att ha urringningar ner till mufflan så har jag det. Kalla det korkat att vilja klä sig feminint, när jag hatar alla korkade könsroller men jag vill ha just den där jävla rätten. Jag vill kunna göra vad jag vill, ha på mig vad jag vill. Jag funderar starkt på att gå ut med en liten klänning och värsta busken under armarna.
Feminism handlar inte om att inte raka sig under armarna, för mig handlar det om känslan av att man KAN välja att inte göra allting som förväntas av en. Upp till kamp.
Förskolan säger väldigt mycket om jämställdhet, det har säkert bli enormt mycket bättre. Dockrummet heter numera familjerummet på vissa ställen. Det blir lite fel, ska det inte kunna få heta dockrummet?
Ska pojkarna inte kunna säga att de ska leka i dockrummet utan att få höra att killar minsann inte leker med dockor?
Det är iaf något att döpa om det, det visar väl att det finns en tanke bakom. Men det är lite som att sätta plåster på ett brutet ben.
Något som stör mig ännu mer är att våra könsroller utnyttjas. Tjejer (och jag med, ständigt) sätter sig i någon slags ursäktande, omhändertagande ställning.
När jag idag gick hem med 3 kassar mat och alkohol tänkte jag att nu skulle jag minsann haft en stark pojkvän som kunde bära mina saker. Varför tänker jag ens så?
Jag är lika kapabel till att bära grejerna själv, men det är skönt att luta sig emot något annat. Något som ursäktar min egen svaghet.
I´m just a girl.
Kommentarer
Trackback
