schnuckii

Måndagen 23;e oktober 2003

"känner mej tom på ord. men full av känslor.
det jag har gråtit det senaste året är nog mer än vad jag gråtit i övriga delen av mitt liv.
en liten kommentar räcker. från dej, min älskling. får så dåligt samvete att jag är så svag att jag inte kan ta de få, skojsamma kommentarerna jag får. "

Jag var bra dum.
De skojsamma kommentarerna kunde vara;
men du ser så slampig ut idag, ta på dig något annat
din jävla fitta
jag hatar när du beter dig så här
maten var okej, men nästa gång kanske du kan krydda lite
osv.

Det var länge sedan nu. Men jag hittade texten längst upp jag skrivit som ett hemligt inlägg i min helgondagbok.
En gång kom jag hem en timme för sent och han fick vänta på mig. Då putte han mig ner i sängen och spottade mig i ansiktet, två gånger.
En annan gång blev han arg för att mamma förbjudit mig att åka hem till honom för att jag hade skolkat. Då kastade han en deodorant mot mig så den gick sönder mot väggen.
Jag minns inte allting längre, men jag vet att han slagit mig på käften och spottat mig fler gånger i ansiktet.

Han klagade om jag sjöng i bussen, om jag trallade och skuttade när jag gick.
Han klagade på mig om jag var för trött, för glad, för arg. Om jag var för full, för pratig, för tyst.
Han skrek och gormade, jag skrek och gormade tillbaks. Jag knuffades, började kasta saker.

Det är länge sedan nu, jag har förlåtit honom nu. Jag tycker synd om honom. Men någonstans vill jag att han ska veta vad fan han har gjort. Det är snart 4 år sedan det tog slut. Jag har kommit över honom för länge sedan, jag är tillbaks.

Jag kan inte förstå, jag sket i allt annat. Jag tänker inte försöka förstå. Jag vet numera att man ska lyssna på sina kompisar, för killar kommer och går. Klyschkalas.