Fan fanny...
Det är väl så jag trivs antar jag.
Men den där lillasystern skrämmer mig. Jag är rädd för att hon ska skada någon, eller sig själv. På riktigt liksom.
Jag har ett groende manshat i mig idag...
Varför ser man upp till puckon? Varför gör man allt för att få deras bekräftelse?
Jag önskar att tjejer var två och en halv meter långa och biffiga som fan och bytte äckliga blodiga tamponger på spårvagnen, utan minsta önskan att vara till lags.
Anledningen till att jag svarar här är:
- jag vet inte vad du har för mailadress nu för tiden.
- jag har inte ditt nummer för jag har ingen mobil nej.
-
Jag antar att det var du som kommenterat i min blogg.
Jag förstår inte vad du menar med känslokallt och läskigt? Jag gillar bilden, vi har glansiga kinder, glatt humör och stora drinkar!
"Du betydde mer än att jag skulle på ett lite käckt sätt lägga upp en bild på gamla tider någonstans."
Du betyder fortfarande något för mig, men vi har nog glidit isär. Som du skriver att du inte känner igen vem jag är när du tittar på min blogg, likadant känner jag när jag kikar in här. Nu uppdaterar du inte ofta längre iofs. Jag känner mig främmande för att du blivit så "anti" allt sedan du flyttade in i kollektiv, och då menar jag absolut inte att det är något fel på kollektiv utan bara att du har förändrats. Åren går och vi glider åt olika håll, men bara för det betyder inte det att jag inte bryr mig. För det gör jag.
Min mening är inte att bygga upp någon konflikt här heller, jag vill bara svara då jag inte tyckte det var så himla trevligt det du skrev. Att jag skulle vara känslokall? Att jag får dig att tycka jag är läskig?
För övrigt kommer jag hem den 10 juni och stannar över helgen. Bara så du vet...
Du får gärna svara, min mail är iaf [email protected]
Hoppas du mår bra och att du tar hand om dig!
