schnuckii

Hej jag heter Sandra.
-Hej sandra.
Och jag har en pappa som är alkoholist och en lillasyster som tar droger.

Sådär kan en runda börja på ett möte med anhöriga till alkoholister. Det låter lite lökigt med det där att alla svarar hej sandra, men man vänjer sig.
Jag var på ett möte i förrgår, det var helt fantastiskt och jag kunde sova utan sömntablett och fick ett märkligt lugn i kroppen. Sedan var jag på ett möte igår och jag var bara glad. Jag berättade om jobbiga saker, men lyckades som hitta något positivt emellanåt.

Det finns jättemycket olika anhöriggrupper och träffar och jag hoppas ju inte att alla ska behöva dom, men jag hoppas att alla som behöver det hittar dit!

Själv går jag på Nar-anon och Al-anon, anhöriga till narkotika och/eller alkoholberoende.

Min medicin börjar verka! Alltså concertan då. Jag blir lite lugnare efter ungefär en halvtimme efter jag tagit den. Aptitproblemet är kvar (sitter här och har precis lyckas pressa ner lite gröt, efter många om och men). Men ångesten och oron verkar ha släppt ganska mycket. Kanske är concertan lösningen?

Åh jag tänker lösningar hela tiden och planeringar på det perfekta livet.
Det är nog dags att börja inse att det inte finns.

Jag tror att jag i perioder behöver al-anon och nar-anon. I andra perioder behöver jag nog strukturera upp i mitt liv, i andra perioder behöver jag nog mycket socialt umgänge. Jag ska nog försöka tänka så framöver, att det finns ju inget magiskt trick för mig.
Mitt kaos är ju alltid kvar. Min adhd försvinner inte bara så..