schnuckii - ge mig mat!

Idag har jag kommit ut som ADHD:are ett antal gånger. Nu kan nog omöjligt folk i klassen ha missat det. Känns bra. Men läskigt, det känns som om folk tycker så himla mycket. Jag får ifrågasättande av hur jag fick min diagnos och även varför jag valt att medicinera. Det är tur för folk att jag gillar att diskutera och har noll integritet.

Ikväll ska jag på Al-anon möte. Dvs möta för anhöriga till alkoholister. (eller beroende tror jag de säger, men äsch).
Det finns 4 olika Al-anon-grupper här, det känns fint. Det blir första gången för mig i den här lokalen och i den bär gruppen. Men jag har en känsla av att jag kommer att bli välkomnad. I såna här gruppen blir man just det; välkomnad. Oftast inte med ord men med en känsla av att man liksom hör till. Det känns självklart att just jag är där även när det varit första gången i grupper.

Och det där med illamående ja.. Igår kväll kunde jag inte sova. Tog insomningstablett men ingen sömn kom. Kanske måste jag försöka varva ner mycket mer innan jag tar den. Rädd vart jag i alla fall och sen kom illamåendet.
Kämpar i mig den jävla frukosten varje morgon. Jag är less på att ha konstig aptit.